Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aires’ förnämsta gator. Intet vittnar i sa öfverväldigande
grad om att vi här befinna oss i en storstad, som lif vet å
dessa, och jag tror ej, att det är nagon öfverdrift, om man
säger, att Buenos Aires i detta hänseende i Europa blott
öfverträffas af London. Vid den tid, då trafiken är störst,
ser man ofta gatorna så fullproppade med åkdon, att man
ej på långa stunder kan passera öfver dem och att man ej
förstår, huru vagnarna ens kunna röra sig framåt. Till god
del beror detta myrstackslif därpå, att man på grund af
stadens utsträckning och sydamerikansk sed åker långt mer
än hos oss, men i någon mån är det nog också endast
skenbart och framkalladt af gatornas ringa bredd, som i
stadens centrala delar öfverallt är lika och endast 13 meter.
Kommer så härtill, att hvarje gata har sin spårvägslime :
Buenos Aires har ju också blifvit kalladt sparvägarnas stad,
en egenskap, som det dock delar med flertalet städer i
Sydamerika. Det värsta är emellertid, att dessa otympliga
och opraktiska spårvagnar ständigt råka i olag, hvarigenom
oupphörliga stockningar i trafiken uppkomma.
Hvad som ger Buenos Aires dess egendomliga prägel,,
är främlingarnas ofantliga antal i förhallande till de infödda.
Invandringen till Argentina har under de senaste åren
tidtals varit ofantlig, och vid en folkräkning i Buenos Aires
år 1891 funnos bland 530,000 invånare blott 99,000
argentinare, men 225,000 italienare, 68,000 spanjorer, 23,000
fransmän, 17,000 engelsmän och tyskar o. s. v.! Flertalet
bland dessa äro, såsom synes, sydeuropéer, hvilka
mestadels komma hit utfattiga och sedan bo och arbeta i Buenos
Aires’ hamnkvarter för att särskildt under skördetiden söka
sig ut på landet.
För främlingen, som kommer hit ut, kan man säga, att
lifvet här ter sig som en järnvägsresa: vid stationerna
rusa människor om hvarandra, kommande från norr och
söder, från när och fjärran ; alla ha brådtom, alla skynda
framåt utan att bry sig om hvarandra, och om man hälsar,,
så är det blott flyktigt, och nästa ögonblick ilar man vidare,,
fruktande att förlora det minsta af sin tid. Men när det
sedan gäller att verkligen nå hvad man vill, att komma
fram till målet, då hjälper ingen ifver och intet eget arbete„
då måste man blott vara stilla och följa med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
