Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
fosterlands dåvarande inre förhållanden. I ögonen fallande är
det ringa antalet egentligen mera framstående män, som
bivi-stade dessa möten; och dock hade Finland på denna tid
frambringat icke så få sådana. Orsaken härtill var att de bästa
förmågorna vanligen sökte vidsträcktare kretsar för sin
verksamhet, än det fattiga och undangömda moderlandet kunde
erbjuda. Under en lid då Sverige plötsligen ifrån ett
obemärkt läge svingat sig upp till en Europeisk stormakt, då dess
nyssvunna krigarära ännu berusade allas sinnen, öppnades det
med ens för snillrika och ärelystna andar så många nya
banor, på hvilka de kunde lysa och gagna. Ej under om
dessa banor äfven drogo de utmärktaste Finnar till sig. Bortom
hembygdens gränser vinkade ju dem till mötes lagrar och guld.
Att hafva befäl i en armée, hvilken i krigisk duglighet och
mannamod då icke hade sin like i Europa; att såsom en af
de främsta härförarne åtfölja en konung, hvars segerlopp och
sagolika bragder väckte tidehvarfvets beundran och häpnad;
att såsom en stormakts sändebud diktera lagar i Frankfurt,
Warschau, Berlin, Köpenhamn m. m., eller att ifrån
Svearikes rådsbord utsända bud, hvilka i ett nu kunde oroa eller
lugna en half verldsdel, voro i sanning föreställningar, som
lätt kunde komma de unga finska aristokraternas blod att
svalla. Men sådana ärelystna tankar behöfde icke inskränkas
till adeln allenast. Huru många ofrälse män hade icke på
Tysklands och Polens slagfält köpt sin vapensköld? Huru
många hade icke förvärfvat sig densamma redan såsom yngre
tjenstemän vid embetsverken i Stockholm, vid utrikes
legationerna samt annorstädes, och sedermera stigit högt i graderna?
Det var dock icke, eller behöfde åtminstone icke vara
personlig ärelystnad ensamt, som förmådde så många Finnar att
öfverge sin fädernebygd, — öfvertygelsen att i sjelfva verket
mera kunna gagna derute, än hemma, gjorde det väl också.
Det aflägsna och obemärkta Finland erbjöd ringa utsigt till
fortkomst. Sjelfva generalguvernörsembetet,
landshöfdingesyss-lorna och öfverbefälet vid krigshären härstädes betraktades af
den tidens store icke stort annorlunda än såsom ett slags
hederliga förvisningsplatser, der allt det bästa, man än åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
