Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
undkomma dolde sig antingen i aflägsna skogsbyar i
Tavastland och Savolax eller uppehöllo sig uti djupa skogar i
närheten af hembygden, dit de återvände först sedan faran var
öfverstånden. För att fasttaga sådana rymmare utskickade
generalguvernören och landshöfdingarna en mängd mindre
truppafdelningar, anförda af med trakterna noga förtrogna personer
af det lägre befälet. Deras menniskojagt var förenad med de
sförsta svårigheter, ja lifsfara, och erfordrade derföre en icke
ringa skicklighet och vana. Hvarhelst de kommo fram var
folket redan på förhand underrättadt derom. Jagten måste
derföre, för att lyckas, ske om nätterna. Då omringades i
hemlighet den gård, som man visste vara ett tillhåll
förrym-marne, dörrarna uppslogos och soldaterna stego i stugan. Här
förestod dem ofta en het strid. Bönderna beväpnade med
bössor, spjut, yxor och hvad helst de i hast kunde få tag uti,
värjde sig förtvifladt. Snart infunno sig äfven grannarna till
hjelp oeh leken slutades mången gång så att soldaterna, illa
tilltygade och efter att ha bekommit duktigt stryk, nödgades
draga bort. Under reträtten genom byn förföljdes de till på
köpet af qvinnornas och barnens skällsord och smädelser.
Förklarligt var det således att de å sin sida också lätt bringades
ur sitt lugn samt handterade allmogen temmeligen hårdhändt.
Detta framkallade rättegångar, hvilka understundom togo en
ganska tragisk ända. Vi anföra här en, emedan den är
betecknande för den noggranna omsorg, hvarmed Karl X höll
hand öfver lagskipningen i landet.
En löjtnant af A. Koskulls regemente Per Nilsson hade
om sommaren 1657 blifvit utsänd att fasttaga de förrymda och
nyssutskrifna soldaterna i Nyslotts län. Under denna
förrättning misshandlade han bönderna på mångahanda sätt, uttog
ifrån gårdarna egenmäktigt mat åt sig och sitt följe, samt
framfor i öfrigt högst våldsamt. Tillfölje häraf anklagades han af
allmogen vid tinget och blef af häradsrätten för våld, rån och
hemfridsbrott dömd att mista lifvet genom halshuggning. Åbo
hofrätt, till hvilken målet hemställdes, stadfästade domen.
I-från sitt fängelse skref Per Nilsson då en ödmjuk böneskrift
till generalmajor E. Kruse, deri han omtalade huru haff i 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
