Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
lätt frestad att anse, såsom ett af de minst vigtiga, som
någonsin utkämpats i vårt land. Det var hvarken så
långvarigt eller så blodigt som det närmast föregående eller
efterföljande kriget; det utmärktes lika litet af några större segrar,
som af betydligare nederlag; det inskränkte sig mest till
härjningståg och slutades utan att åstadkomma den minsta
förändring hvarken i territoriala eller andra internationela
förhållanden. Inga i högre mening framstående fältherrar, inga
storartade och intresseväckande operationsplaner fästa heller
uppmärksamheten på detta, krigs historia. Ryska författare
omnämna det endast i förbigående, såsom ett mindre vigtigt
bihang till det rysk-polska kriget (1654—1667), uti hvars
olika skiftningar de finna grunderna både till dess början och
till dess slut; svenska skriftställare åter se i detsamma blott
ett af de många försök Ryssland gjorde, att begagnande sig
af tillfället, då Sverige var ansatt af andra fiender, skaffa sig
en kuststräcka och några hamnar vid hafvet. A ingendera
sidan har man egnat någon större uppmärksamhet åt sjelfva
kriget, och det med rätta, ty hvarken Sveriges eller
Rysslands öden hafva deraf undergått någon märkbar förändring.
Den finska historieskrifvaren måste deremot betrakta kriget
1656—1658 med helt andra blickar. För honom är det en
af de betydelsefullaste tilldragelser Finlands häfder ha att
inregistrera. Hvari består då denna dess betydelse? Månne
deri att Finland då ensamt och utan yttre hjelp uthärdade
fiendens anfall, att dess krafter till det yttersta anlitades, eller
kanske deri att dess bönder, borgare och skolungdom
utgjorde så godt som dess enda vakt? Ingalunda: sådana
företeelser äro visst icke enstaka, utan tvertom ganska vanliga i vårt
folks historia. Kriget 1656—1658 är för Finland betydelsefullt,
ty det har grundat dess enhet.
Så vågadt än detta påstående vid första ögonkastet kan
synas, så sannt är det dock. Stolbowa-freden hade
visserligen återförenat hvad som under århundraden varit söndradt,
den hade fästat Karelens odelade hertigdöme vid svenska
väldet; men den hade icke eröfrat dess innevånares hjertan.
Detta var ett verk, som skulle utföras af framtiden. Huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
