Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
som jernvägar och telegrafen nu för tiden. En underrättelse,
som nu behöfver några timmar för att härifrån komma till
Sverige eller tvertom, behöfde då hela veckor, ja månader.
Många af nutidens vanliga födoämnen, t. ex. potäter,
åtskilliga slags grönsaker o. s. v. voro då ännu okända, likasom
också bruket af kaffe och thé m. m. Öhlet var den
allmännaste drycken, ehuru brännvinet redan var kändt och
temmeligen utspridt kring landet. Konsumtionen af vin, isynnerhet
hos adeln och de förmögnare var ganska stor; så att man
temmeligen säkert kan påstå att Finland i förhållande till
folktalet år 1654 förbrukade vida mera vin än tvåhundra år
sednare.
Måhända större svårighet är det dock att sätta sig in i
den tidens föreställningssätt, seder och bruk. Att se de
upphöjdaste tänkesätt, den högsta bildning sammanparas med den
småaktigaste rangsjuka ; de särskilda ståndens
företrädesrättigheter och rang utgöra en lika vigtig tidsfråga, som finska och
svenska språkens inbördes ställning nu för tiden;
klädedräg-terna vara ett föremål för styrelsens uppsigt, så att ingen i
detta afseende fick träda öfver sitt stånd; eller att förnimma
det frågan om bänkplatserna i kyrkan var ett af de
vigtigaste kommunala och kyrkliga bestyr, som då för tiden
föreha-des, *) måste i sanning väcka förundran. Någon egentlig me-
’) I kyrkan skulle enhvar sitta efter sin rang och värdighet, och
det uppstod derföre understundom midt under gudstjensten träta om
platserna, till och med emellan fruntimren. Så t. ex. infann sig E.
Enesköld d. 28 Sept. 1659 i Åbo domkapitel och klagade på
häradshöfding Lilieholms fru. att hon på en solenn bönedag ville tränga hans
fru utur bänken. Lilieholms fru svarade härpå att hon ej vägrade frun
gå i stolen, "men då hon ville att hennes dotter skulle stå öfver henne,
det ville hon ej undergå." Biskopen förehöll beggedera att de
förargat Guds församling; men efter de voro adelsmäns fruar, "så kan man
ej sätta sådana personer för kyrkodörren," utan sluppo de med
penningeböter, jemte en kungörelse ifrån predikstolen om hvad de för sin
kyrkoförargelse måst betala. (Åbo Tidn. 1792 N:o 38.) Den 10 Febr.
1655 var ett dylikt mål också fore, då professor Bergius anklagade
mag. Jurvelii hustru, "att hon tränger hans hustru i kyrkan neder om
sig, det som länder professorerna till nesa." (Cons. Acad. protokoller.)
Sådana fall förklara hvarföre biskoparne på sina visitationer gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
