Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
skolverkets organisation, finska bibelöfversättningen,
anläggningen af boktryckeriet i Åbo m. m. just inträffade under det
tyska trettioåriga krigets tidskifte.
Karl X Gustaf har sjelf aldrig besökt Finland. Dess folk
kunde han således endast känna genom de finska adelsmän
och officerare, som omgåfvo hans person; genom
representanterna på riksdagarna, talrika besvärssökande och slutligen
soldaterna. Att han skulle gjort någon skilnad emellan svenskar
och finnar märka vi aldrig. Likasom den store Gustaf Adolf
se vi Karl X ofta på sina fälttåg resa långt, framom arméen,
eskorterad endast af några finska ryttare. Han viste således
att det var en vakt att lita uppå.
Det tillstånd, hvari Finland befann sig vid Karl X:s död
var sannerligen icke det bästa. Dess östra gränsprovinser
voro förhärjade, dess handel hämmad, dess jordbruk beröfvadt
många tusental kraftfulla armar, kort sagdt alla dess
tillgångar betydligt utsinade. Endast under åren 1655—1659
försiggingo här 6 om icke 7 soldatutskrifningar. Under samma
tid uppsattes genom värfning flere nya regementen, hvarjemte
såväl ryttare- som båtsmansrotarna nödgades utrusta tre à fem
dubbla rustningar. Öfverhufvudtaget hade Finland dock
under föregående tider blifvit så härdadt utaf dylika
kraftansträngningar, att spåren af desamma vanligen efter något
qvin-qvennium redan voro igensopade. Upplysande för Finlands
inre tillstånd kort efter Karl X:s död äro de finska
landshövdingarnas embetsberättelser af år 1662, hvilka assessor Rabbe
meddelat i femtonde årgången af Suomi (år 1855). I det vi
i öfrigt hänvisa läsaren till dessa, låna vi derur endast
följande ställe i landshöfding E. von der Lindes berättelse om
mi-litieväsendet. "Hvad utskrifningen anbelangar så är den all
med största flit och aktsamhet efter sjelfva
utskrifningsinstruc-tion i mitt höfdingedöme anställd vorden och noga tillsett,
att icke den är tagen till knekt som ende manshjelp på
hemmanet varit, icke heller att hvart år af ett hemman knekt
tagen är, utan det hafver gått hvarfvet kring, och när de en
sådan legokarl för sig presenterat som kronan hafver kunnat
vara nöjd med, så hafver man den emottagit, och oansedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
