Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. Jakt och fiske,
J enlighet med de feodala grundsatserna sökte Gustaf
Vasa att göra gällande kronans rätt till vissa vilda
djurslag, och äfven Johan III vidtog anordningar, som
medförde inskränkning i jordägarenas ursprungligen fria
jakträtt. I bref af d. 3 jan. 1609 ålade Karl IX ståthållaren
i Värmland och fogdarne i Gästrikland och Dalarne att
tillse, det alla skinnvaror komme i konungens
skinnkammare och ej af andra uppköptes. Året förut hade
befolkningen i Värmland erhållit särskildt medgifvande, att
under två år „om laga timer" från Olofsmässan till
fastetiden fälla älg, under vilkor dock, att konungen, som för
skälig betalning ville behålla hudarne, skulle af hvarje
djur bekomma en „skotbogh". För att så mycket säkrare
hindra olofligt fällande af högdjur, skärptes ansvaret efter
hand; 1596 bestämdes böterna för hvarje olofligt fäld älg
till 4 par oxar och 1599 till 80 mark och 1 par oxar.
Den 4 aug. 1608 utgafs en förordning, som stadgade, att
enhvar, som fälde högdjur å kronans egendomar eller
konungens enskilda parker, skulle första gången böta 40
mark för hvart djur, andra gången dubbelt och tredje
gången — mista lifvet1. Dessa voro i fråga om jakträtten
den svenska regeringens viktigaste åtgöranden vid
tidpunkten för finnarnes bosättning i Sverige. Men de
inflyttade viste icke och ville icke veta af dessa lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
