Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 69 —
mål med 113 älghudar. Under åren 1674—75 dödades
inom Sunne, Lysvik och Fryksände socknar icke mindre
än 26 björnar. Och Hulphers berättar12: „Vid Bingsjö (i
Rättvik) ses tvänne tallar af besynnerlig växt, på hvilkas
grenar ännu finnas fastspikade björnskallar till några
hundrade stycken, som finnarne för många år tillbaka hafva
dithängt till minne efter sina björnjakter". I Ockelbo såg
Gottlund någonting likartadt; i en väldig fura hängde 6
björnskallar och 3 lågo på marken invid. Äfven i Gustaf
Adolfs socken fans ett björnskalleträd; det nedhöggs först
mot slutet af 1820-talet13.
Hvad sättet, hvarpå jakterna utfördes, beträffar, så
företogs jakten efter björn och älg på skidor, och
villebrådet fäldes antingen med kula eller spjut. (Bössorna
äfvensom knlor och hagel tillvärkades vanligen af finnarne
själfva.) Af de giller, som allmännast användes, märkas
varg- och räfgrop, „ upphöfjan" (en gillrad stång med snara),
saxar af flere slag, nät till fångst af rofdjur samt snaror
för hare och fågel.
I samband med jakten plär ofta fisket nämnas. Detta
var en god näringskälla för de finnar, hvilka bodde i
närheten af älfvar, sjöar och skogstjärn. Men emedan fisket
idkades fullkomligt frittu, gaf det ej anledning till tvister
mellan jordägarene och påkallade ej häller
myndigheternas ingripande. Af denna anledning innehålla de officiella
handlingarna rörande finnarne ej något anmärkningsvärdt
om denna näringsgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
