Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 117 —
Bristen p& vägar och de milslånga afstånden, som
skilde finntorpen från de svenska socknekyrkorna, vållade,
att finnarne ytterst sällan infunno sig till gudstjänsterna.
Domböckerna utvisa, att sådana försummelser då och då
straffades med böter; sålunda erlade t. ex. Lasse finne i
Borgsjö 1619 sex dalers plikt, för att han tvänne söndagar
försummat predikan, och 1639 dömdes tre finnar i
Fryksdalen att enhvar böta 40 daler „för att de varit utur
kyrkan på böndagen".
En svensk författare31 yttrar med rätta, att sådana
böter voro rent af omänskliga, då finnarne vanligast hade
flere mil till närmaste kyrka och sällan kunde uppfatta
den på svenska förrättade gudstjänsten.
Det var endast behofvet af prästens medvärkan vid
dop, vigsel, nattvardsgång och begrafning, som förmådde
finnarne att en eller högst två gånger om året lämna sina
skogar och söka sig ned till kyrkorna. Uttrycket söka
sig ned är alldeles på sin plats, ty färden gick fram öfver
stiglösa bärg, myrar, skogsbäckar och ödemarker. Om de
saker, som måste medtagas, öfverstego en mansbörda,
måste de antingen klöfjas på hästryggen eller köras,
fastbundna på s. k. „släpor". Dessa bestodo af tvänne långa
stänger, som med de gröfre ändarne fästes vid selen och
med de smalare ändarne, hvilka fasthöllos af en eller två
tvärslåar, släpade på marken. Om detta enkla fordon
genom skvättandet öfver stenar och afsatser gick sönder,
upptog det ej lång tid att af tvänne andra stänger och
några björkvidjor göra ett nytt. Dylika släpor, som man
ännu kan få se i finnbygderna, nytjades isynnerhet vid
likfärder, emedan kistan ej kunde bäras och ej häller
klöfjas fram på hästryggen. Gottlunds uppgift, att en gång
liket på en sådan kyrkfärd oförmärkt skrunnit ur kistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
