- Project Runeberg -  Finnarne i mellersta Sverige /
132

(1888) [MARC] [MARC] Author: Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

platsen. Collander mottog tjänsten, men om hans
värksamhet känna vi stort ingenting. År 1705 anhöll han om
ökad lön, och i ett bref af d. 30 aug. 1706, rörande hans
utnämning till kyrkoherde i Färila, omnämner han finnarne
i Gästrikland under rubriken „den Finska stat“. — Ända
till år 1720 utbetalades årligen de medel, som blifvit
anslagna „till visitationers och skriftresor anställande i
Helsinglands finnmarker“. Året förut hade nämligen d. v.
ärkebiskopen föreslagit, att dessa medel skulle — jämte
några söndagskollekter — användas till befrämjande af
lapparnes undervisning i kristendomen; pengarna voro enl.
hans uppgift ej mer behöfliga för det ursprungliga
ändamålet, „sedan finnarne här i landet äro öfver alt det
svenska språket mäktiga, och jämväl sitta uti orten tvänne
pastores utaf finska nationen, näml. magister Fant i Alfta
och Collander i Färila“. Ärendet drogs inför ständerna,
hvarvid prästaståndet d. 27 febr. beslöt, att
superintendenten skulle konferera i ärendet med landshöfdingen på orten.

Då den här ofvan skildrade omvårdnaden, som med
afseende å deras kristendom för ett par årtionden kom
finnarne i Gästrikland och Helsingland till del,
hufvudsakligen berodde af Schæfer, vilja vi i detta sammanhang
anföra det obetydliga, som Uppsala Ärkestifts herdaminnen34
anföra om hans senare lefnadsöden. År 1693 var S.
riksdagsman. Följande år anklagades han för svårt
sedlighetsbrott, men frikändes genom hofrättens utslag 1699.
Han dog ogift 1722. S. säges hafva varit en underlig och
egensinnig man; med sina kolleger och åhörare tvistade
han ofta, och efter konsistoriets befallningar frågade han
föga. Till prästmöten infann han sig ej, emedan hans tid
enligt uppgift upptogs af visitationer i finnmarken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:44:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiimellsv/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free