Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 142 —
Genom hanB försorg bestämdes det, att kanskapsprof i
finska språket måste afläggas vid universitetet af dem, som
ansökte prästtjänster i Finnmarkens amt Konungen
godkände detta förslag d. 24 febr. 1848, hvari äfven ingick
ett förordnande om fortsättningen af Stockfieths
lexikografiska arbete på lappska och undervisandet af
teologiestuderande i detta språk samt finska. Direkt berördes dock
finnarne i östra Norge ej af detta arbete.
Tillståndet bland dem under medlet af detta sekel
framgår af den reseskildring *, som teol.kand. Eilert Sundt
publicerade år 1852 1S. Sedan hans färd 1848 hafva stora
förändringar inträffat i de norska finnskogarna.
* Såsom prof på den delvis ganska idylliska
stämning, hvilken karaktäriserar Sundts skildring om finnarnes
skogslif, anföra vi: „När en finndräng ville gifta sig, band
han åt sig ett knippe af björkkvistar från fem olika träd
och lagade så att den flicka han älskade, i okunnighet
om hans kärlekslist, kom att begagna sig däraf vid
lördagsbadet; i detta ris låg trollkraft, invigdt som det var
med trollsånger, och hon kunde icke nu neka honom sitt
ja. Därpå tog han sin yxa, fälde ett skogsstycke,
timrade åt sig af några af stammarne en koja och en
badstuga, brände de andra och sådde råg i askan. När ölet
blifvit brygdt af en del af den skördade rågen (att bereda
malt af säden är en gammal sed bland finnarne) förde
han hem sin brud och med henne alla de fagra sånger
hon bar i sitt bröst. — Snart kunde det emellertid hända,
att man måste gå längre bort från hemmet för att finna
lämpliga ställen för svedjebrännande, ty den en gång
af-brända marken utarmades hastigt. Då slogo sig flere
grannar tillsamman, lastade några mjölsäckar och den för
upp-rödjande af jorden emellan stenar och stubbar inrättade
„finnplogen" jämte andra förnödenheter, på en oxe och
drefvo den till det utsedda stället; där slaktade de oxen
och lefde af dess kött, medan de utförde arbetet. När
hösten kom, förde de med sig två oxar, slaktade den ena
till föda, under det att de skördade och fälde ett nytt
svedjeland till nästa år, och läto den andra bära hem
säden".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
