Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 156 —
inbyggarene i Nya Sverige lefde i jämförelsevis lyckliga
omständigheter; han yttrar34 t. ex. »friheten är sådan,att
landtmannen på sin jordlapp nästan kan anse sig som
en kung".
Förbindelsen mellan gamla och nya Sverige upphölls
ända till år 1778; då utreste pastor Nicolaus Collin 35 till
kolonin. Där var det svenska språket då så godt som
alldeles utdödt, och efter Collins död, 1831, förenades
församlingarna i f. d. Nya Sverige med den episkopala kyrkan.
C) Till Finland.
Bland de utvägar, dem den svenska regeringen
använde för att göra sig af med de skogsödande finnarne,
var en att återförvisa dem till det land, hvarifrån de hade
kommit. Och detta sätt låg visst nära till hands, men
huru det skulle tillämpas, huru det blefve möjligt för den
sedan många år bofaste finntorparen att lämna sitt hem
och med hustru och barn draga bort öfver hafvet, dessa
svårigheter tog man ej med i beräkningen, och därför blefvo
äfven påbuden [t. ex. af d. 2 mars 1636 och d. 7 dec. 1682]
i så godt som alla fall utan värkan.
Måhända kan man anse, att konungens
befallningshafvande med större framgång lyckades tillämpa lagens
stränga bokstaf, då det gälde lösdrifvare och strukfinnar,
hvilka enligt Patentet af d. 4 sept. 1636 innan
Valborgs-mäss borde »sig åter till deras hemvist och dädan de komne
äro igen begifva".
Året därpå d. 28 april afgick en skrifvelse till landsh.
öfver Västerbotten Stellan Mörner med befallning, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
