Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— XXIV —
ost, nil, o. s. v. hvilket serdeles är händelsen i de södra trakterna
och lefva såiedee vid öfverskottet, jemte det förr omtalta brödet,
hvarvid Potatisskörden de flesta år gifva dem det mesta understöd.
Foderbergningen i dessa trakter är den mäst besvärliga. Den
börjar vid midsommartiden och varar allt till sena hösten,
undantagande den lilla mellantid, som fordras till af bärgning af den gröda,
som vexer. Fodret sammanhemtas på de oftast långt bort från
Hemmanen i skogarna vidsträckta och med magert gräs glest
bevuxna mossar och myrar. Då sammankallar Husbonden sitt
tjenste-folk, lejde, inhyses och torpare. Inhyses och Backstugusittare,
som om sommaren alltid finna sin näring hemma, hvarföre de och
då synes mindre kringvandrande ute i landet, under det äfven de
fattiga barnen finna sitt uppehälle medelst boskapens vallande i
de öppna oinhägnade skogarne. Klädde i näfverskor,
strumphol-kar och kortbyxor och frack med trind mössa på hufvudet under
hvars lilla skärm alltid en synål finnes fästad, hvars båda ändar
äro omlindade med en nog tillräcklig tråd, samt — Tälgknif, Gröt
Jong, Elddoning i en hyllste vid byxsäcksfickan och leija med erf
på axeln, samt qvinnorna med samma benrustning, kortkjortlar
och kläde lindat om hufvudet, samt refisor på axeln, gifva ett nog
underligt utseende. En eller flera allt efter hushållets storlek,
belastas nu med sällskapets förnödenheter för hela veckan, bestående
af näfverkuntar, som till det mäflta innehålla kokningsanstalter
och matforråder. De förra utgöras endast af en stekpanna, och
de sednare af mjöl och saltpåsar för tillredande af den såkallade
näfgröten, hvilken till föga besparing af det dyra mjölet tillredes
på det sätt, att när vattnet i den fyllda stekpannan sjuder och
saltet är smält, så öses så mycket mjöl på "engång deri, att
kokningen plötsligen stadnar, och ej nog dermed, man proppar ännu
mera mjöl uti och rörer om med en trädspade, så att gröten nära
böljar gryna sig; men köksan aktar väl att den icke blifver
vidbränd, tv äfven detta är hos Finnarne ett märke på kärlek. Sedan
den nu blifvit kallnad, kan den rullas mellan händerna, doppas i
flott eller mjölk eller ätas bredvid sill, — det är en stark föda
och med en större portion varar en ovan måge mätt dygnet om.
Undersöka vi vidare näf verkuntarne, så befinnes der kanske i samma
påse, (som jag engång en Söndagsmorgon fann ett litet barn lik,
som skulle begrafvas,) mjölkflaskor af träd, Sill och Potatis samt
en mängd af ofantligt vidlyftiga Tunbrödskakor, hvilka i dess
ny-stekta tillstånd blifvit sammanvecklade till trianglar. Tyngsta
bördan synes likväl vara slipstenen, som också anförtros åt den
starkaste af detta slottersällskap. Föröfrigt äro Finnarne genom
nödtvången vana ovanligt härdade till att bära och gå. Så rustade
till skogs, tågar sällskapet åstad och framkomne tillstället
uppföres stockeldar på någon lämplig plats, hvarest äfven en för
tillfället tjenlig koja vårdslöst uppföres. Sedan måltiden är gjord
och näfgrötspannan väl skrapad med Jongen, börjas arbetet, efter
någon hvilas vederqvickelse. Hvar och en intager sitt såkallade
hejsegolf, hvars sammanbragta hö utgör en hejsa,-och afslås endast
endast hvartannat år. Höet täckes sedan med bark, för att om
vintern vid tjenligt före fraktas till bys och ätas af Hornboskapen,
samt äfven af Hästar, då det kring åbyggnaderne och på
åkerrenarne växande vallhö alltid är otillräckligt för de sistnämndes
underhåll. Äfven renmossa å de trakter der den finnes,
uppstaplas i högar att tillfrysa, om vintern sönderhuggas och hemföras
till samma ändamål. — Stora digra Löfstackar sammanhopas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
