Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmärkningar till sidd. 36—39. CCXLVII
29. Ljusnarsbärgs skn är belägen i norra delen af Örebro län.
30. G. Djurklon: Land och Folk, 1873, häft. III, s. 244.
31. I anledn. af den nya skogsordningen säger Fernow (s. 567):
„Jag vet ej flere ställen, där domen i sin högsta stränghet
utöfvades, ..än vid Bogen i Gunnarskog och på
Sundsjönyt-teskog åt Älfdals gränsen. Brukspatron Carlström var ägare
till Uddeholm, och han trodde, det finnarne bodde honom för
nära, därför dömde häradshöfding Gyllenflycht dem ut. De
gingo med sina besvär till konungen; men emellertid måste
én del af dem utstå nog hård medfart och det som
märke-ligast är, ledde man en blind finne gatulopp efter
gudstjänstens slut utanför Råda kyrka, hvilken icke annat gjort än
gått 12 år i bärgslagen och tiggt. Han fick dock en
sex-styfver i sårabot." (Älfdals härads dombok) — ,,Detta
vittnar" yttrar Porthan — „med hvilken välvilja och oväld
Finnarne handterades!"
32. Odhner, s. 196.
33. Förbudet att svedja drabbade äfven svenskarne i flere sock-
nar ganska svårt. Af denna anledning klagade samtlige
gemene man i Älfdalshärad, att vid vårtinget 1680 upplästs en
förordning, som förbjöd alt svedjande, så framt bönderna
ej brände stammarna till kol och förde dessa till järnbruken
i Råda socken. Detta kunde de dock ej utan stort besvär
utföra, emedan deras närmaste svedjefall lågo på 3, de
fjär-maste på 10 mils afstånd från bruken. Om således allmogen
ej fick nytja sina skogar till mulbetesrensning — så
De-nämdes sveidjandet — blefve det omöjligt att på den magra
orten föda någon boskap, utan skulle deras hemman
fördärfvas. Därjämte bönföllo de att befrias från all kolning till
bruken och få förblifva bönder och åkermän. Denna
böneskrift inlämnades af deras fullmäktige, herredagsmannen
Marcus Håkansson i Uppgården, och blef beviljad, ty å densamma
finnes i R. Registraturet antecknadt orden: „affirm. niuta
dessa goda".
34. Gottlund, Läsning för finnar, s. 116. — Är 1698 dömdes af
Älfdals häradsrätt Mats Markusson i Kiernebärget till 40
dalers böter för att han hyst finnen Markus Nobelenf?), men
afskaffades med gatulopp, „efter han intet orkar betala".
Samma kroppsstraff drabbade af enahanda anledning Eskil
Persson i Degerbärget och Pål Pålsson i Oijebärget (Se
häradets dombok.)
35. Den 19 dec. 1683 utfärdades ett påbud, hvari — med åbero-
pande af Gustaf I:es plakat 1542, som förklarade de obygda
allmänningarna tör kronans egendom — befallning gafs att
tilldela hemmanena skäliga skogslotter och afvittra dem från
Kungl. M:ts rålagda allmänningar.
36. Den 12 juli 1720 utfärdades en resolution, som tillät allmogen
i Nordmarks, Jösse, Gilbergs och Fryksdals härad att „med
mått och beskelighet" under kronobetjenters inseende finge
hugga svedjeland å sina skogar. (R. reg. d. 10 jan. 1755). —
Genom en förordn, af d. 16 jan. 1729 bestämdes
timmeraf-värkningen till afsalu på hvane helt hemman till 12 tolfter,
på V, hem. till 8 och på ’/» hem. till 4 tolfter. Missnöjda
öfver denna inskränkning i dispositionsrätten till sin skog
anhöll allmogen i Älfdals, Fryksdals, Jösse och Nordmarks
härad om rätt till friare skogshygge, men erhöll nekande
svar (Resol. d. 21 febr. 1740) Bärgsordningarna Tom. II s. 161.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
