Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anders Chydenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Det ekonomiska tidevarvet.
band, och början av herdakvädet är ägnad den bortgång-
nes minne och giver en vacker bild av förhållandet mellan
far och son, jämte livfulla intryck från Chydenius’ barn-
dom. Därefter en skildring av herden och hans hjord,
varur redan ovan anförts några drag.
Gentemot denna prästerliga idyll, som med rörande
behag tecknade ett det mest idealiska förhållande mellan
herde och församling, ter sig skildringen av Chydenius’
vistelse i Stockholm som den skarpaste kontrast. Om man
får tro denna omedelbart efter hans motgångar gjorda teck-
ning, trivdes han icke väl i Stockholm och tyckte ej om till-
ståndet i stora världen. Intressant är vad han här yttrade
om sitt skriftställen och därav föranledda ledsamheter.
„Jag kastade upp i åtskilliga ämnen säger han, „dem
ingen på en tid vågat röra
vid, en och annan fråga, för att
forska ut sanningen. Men det blev olideligt och satte var man
i harnesk emot mig. Blotta
granskningar av sådant ansågs för
brott. Man vred först några gånger på huvudet åt
mig och
hotade. Men då det ej kunde uträtta något, förklarade man
uppenbar fiendskap mot mig, men det gjorde ej mera, än vad
jag själv önskade, nämligen att jag fick lov att resa hem; ty
den allsmäktiges hand bevarade mig. Avunden
sprutade då
sin galla efter mig och ondskan avmålade mig med de svartaste
färger; luttra osanningar diktades av somliga, troddes lydigt och
utspriddes av andra, och om någon vågade tvivla därpå, eller
forska efter skäl, ansågs han lika brottslig som jag. Den som
alltså ville undvika faran, hade ej flere än tvenne
utvägar därtill:
antingen tro, eller tiga. Då deremot att taga mig i försvar, var
detsamma som att våga allt.“
Det ligger ju mycken bitterhet i detta, som Chydenius
ännu ej hade övervunnit i herdelivets lugn, och bitterhet
andas även hans avsked till Stockholm: Farväl du fåfäng-
lighetens skådeplats! o. s. v. Men så mycket varmare
skildrade han hemkomsten, sitt hänryckta mottagande av
församlingen och sin egen glädje. „En usling kan aldrig
erfara så stor förnöjelse, då han sättes på en konungatron
och spiran räckes honom i handen, som mitt hjärta, då
jag ifrån verldsbullret slapp i min låga koja och i lugnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
