Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anders Chydenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 Det ekonomiska tidevarvet.
gets avskaffande. Motståndarne till dessa reformer hade
i de mest livliga färger utmålat farorna för riket av nämnda
förslag. Friheten segrade, säger Chydenius, och ingen av
olycksspådomarna inträffade. Till dessa reformer kunna
yttermera räknas några andra, som tillkommo tack vare
Chydenius’ initiativ och energiska kamp för desamma.
Men det blev vanligen i en långt inskränktare form än
han ursprungligen hade tänkt sig. Han hörde till det slag
av politiker, som hyllade åsikten, att man måste fordra
mycket, för att vinna något.
Chydenius’ betydelse ligger därför icke så mycket i
hans yrkanden, som icke fast mer i hans eldiga håg att
verka för människosläktets väl och
att, såsom han själf
säger, skydda jordens innebyggare för våld av sitt eget
släkte. Mänsklighetens dygd och välfärd voro hans ideal,
och han ville utmäta lika mått av lycka åt alla, såvitt gör-
ligt var. Han hyllade satsen om allas jämlikhet och var
därför en fiende till alla ståndsprivilegier. Särskilt var
aristokratin honom förhatlig, den var ingenting annat än
„medmänniskors förtryckande". Det var satser, som utta-
lades även av den franska revolutionens föregångsmän och
som den stora revolutionen sökte förverkliga. Chydenius
fick själv uppleva den världshistoriska händelsen, men att
döma av uttalanden i hans korrespondens, blev den för
honom en stor styggelse, från vilken han vände sig med
rysning.
Vi ha sett vilket stort uppseende Chydenius väckte
hos samtiden med sina skrifter. De gjorde furor, som man
säger, men de framkallade även skarpt och häftigt mot-
stånd, och det som för honom kändes bittrast, var att även
vännerna vände honom
ryggen. Hos de flesta gällde han
väl som en fantast och bråkmakare, men det fanns även
dem, som hade en högre uppfattning av hans person.
Bäst träffade Anders Schönberg sanningen, då han jäm-
förde honom med en Rousseau i geniets eld och styrka,
snarare i svärmeri för natur och frihet, men även Schön-
berg fann hans idéer opraktiska, ja till och med farliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
