Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Naturvetenskapliga forskningsfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pehr Forskål. 267
Medan Forskål i Sverige möttes av ett så bornerat
småsinne, hade han samtidigt den stora tillfredsställelsen
att från utlandet mottaga det mest ärofulla uppdrag och
den största utmärkelse. Man kan knappt tänka sig en
större upprättelse för en så ung vetenskapsman, och gent-
emot denna framstår den småaktiga förföljelsen i hem-
landet i om möjligt ännu ömkligare dager. Det föll sig
så väl att just vid den tiden Forskåls berömde lärare i
Göttingen J. D. Michaelis hade tagit initiativet till en stor
vetenskaplig expedition till Arabien och att han för planens
förverkligande hade lyckats vinna dåvarande konungen i
Danmark, Fredrik V. At initiativtagaren lämnades av konun-
gen i uppdrag att utse de vetenskapliga deltagarne i denna
expedition, och då det blev fråga om att även en fysiker
eller naturalhistoriker borde följa med, föllo Michaelis’ tan-
kar på hans unge lärjunge Pehr Forskål. Detta är det
första vältaliga vittnesbördet om hur högt anseende Forskål
även åtnjöt som naturalhistoriker, ehuru han tills dato ej
hade publicerat något på detta område. En vägande om-
ständighet var även, att han var fullt hemma i det arabiska
språket. Ett egendomligt intryck gör det, att vad i Sverige
räknades honom till last, hans självständighet och ovilja
mot all blind auktoritetstro, i väsentlig grad gav anledning
till att valet träffade just honom.
Michaelis yttrar i företalet till en av sina skrifter, att
han icke kunde neka till att den vänskapliga frimodighet,
varmed Forskål i sin ovannämnda filosofiska disputation
hade bekämpat några av hans (Michaelis’) satser, varom de
ofta hade disputerat, utan att bliva ense, mycket bidrog till
att han önskade honom till medlem i detta resesällskap.
Han visste med säkerhet, att Forskål ej lätt trodde något
utan att tvingas därtill genom skäl och att han älskade
sanningen, och hans filosofiska opposition mot Michaelis
var för denne en borgen därför, att han i orienten aldrig
skulle tro sig se eller höra något, som han ej verkligen
sett eller hört J
). Det är karaktäristiskt att Michaelis även
‘) Joh. Dav. Michaelis, Fragen, Frankfurt am Mayn 1762.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
