Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Naturvetenskapliga forskningsfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 Det ekonomiska tidevarvet.
andra undersökningar „0m människans kropps til och aftagande
vidd eller bredd, af åtskillige orsaker" (1769).
En av hans sista avhandlingar gällde de
„ting, som öka
eller minska vår kropps utdunstning" (1778). Det var utdrag
av vägningsförsök, som Martin hade anställt på sin egen kropp
under åren 1776 och 1777. En annan
specialitet, som intres-
serade honom, var undersökning av intestinalmaskar såväl hos
fiskar som människor. Par hithörande rön har han fått införda
i
vetenskapsakademins handlingar (1771 och 1780).
Men utom de tryckta bidragen vittnar en talrik mängd
handskrivna längre och kortare uppsatser, som ännu finnas be-
varade i vetenskapsakademins ägo, om Martins outtröttliga forsk-
ningsnit och vetenskapliga författareverksamhet. Och i ett av
sina sista brev till vetenskapsakademins sekreterare P. Wargen-
tin omtalade han yttermera en mängd handskrifter, som han ärnade
testamentera till Åbo akademis bibliotek. Om han fullföljde
sin avsikt, ha de antagligen gått förlorade vid Åbo akademis
brand 1827.
Denna Martins verksamhet är så mycket märkligare,
som hela hans liv
synes ha varit „en nästan oavbruten
följd av umbäranden, lidanden och felslagna förhoppnin-
gar“. Någon lön för sina mödor och arbeten i vetenska-
pens tjänst fick han aldrig. Som en vetenskapens martyr
måste han betraktas och Linné visade sig sannspådd, då
han yttrade om honom: „Mannen torde aldrig bliva annat
än hållas till sådan sporhund eller observatör; han tål
ont och är infatigabel". Någon gång klagade Martin över
sitt öde, men han lät aldrig nedslå sitt mod och sin forsk-
ningsiver. Linné gav honom dock alltid ett rikt erkännande
och vetenskapsakademin underhöll honom ända till hans
död med en liten pension. I våra dagar har den »stackars
Martins" minne återupplivats. Linnés senaste biograf, Th.
M. Fries, framhåller honom som en av den store mästa-
rens mest begåvade lärjungar, vilken under sin långvariga
kamp mot fattigdom och allt slags elände i Linné hade
funnit en »trofast hjälpare och tröstare".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
