Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 Det ekonomiska tidevarvet.
uppdrivande, handelns och näringarnas förkovran. Intet
som ej var av direkt nytta för landets uppodling, hade
någon kurs. Och då vitterheten ej kunde tjäna detta ända-
mål, hade den faktiskt ingen plats på tidens program.
Då man sökte teoretiskt klargöra för sig den nytta vitter-
heten möjligen kunde hava i det ekonomiska samhället,
blev densamma företrädesvis av moralisk art. Den poetiska
konsten fick endast gälla som ett uppfostringsmedel för
att väcka kärlek till dygden och avsky för lasten samt
uppmuntra och handleda till goda borgerliga seders bibe-
hållande. En uppgift således, som redan stod på sidan
om det egentliga ekonomiska programmet.
Det inträffade väl någon gång att den ekonomiska
riktningens män, vilka som bekant eftersträvade att draga
allt möjligt inom sin inflytelsesfär, även förirrade sig in på
sådana långt från densamma avlägsna områden. Under
själva Gadds inseende utkom år 1765 en „Afhandling, om
Medel, at förekomma borgerliga seders almenna fördärf“ av
Carl Henrik Armfeldt J
). Det är karaktäristiskt att denna
avhandling upptager „poesin, aestetiquen och theatren“
bland medel att förekomma sedefördärv.
Författaren yttrar, att i anseende till det
angenäma och
sinnrika sätt, varmed poesin „föreställer allehanda sanningar och
händelser, hade den redan från äldsta tider blivit nyttjad dels
till uppmuntran för människor till dygder, dels ock till åtvarning
för laster". Vidare hade den tillagts nästan otrolig verkan på
människans affekter och seder, varom „Boileau ej olyckligt tol-
kat Horatii tankar och
mening". Själv vidgår författaren, att
tragiska, komiska och
episka skaldekväden genom de livliga
och sinnrika bilder, som i dem på ett så
angenämt sätt före-
ställas, ej kunde annat än
uppväcka kärlek till dygd och olust
till laster. Han framhåller som exempel hur stor del Homeri
Achilles hade i uppeldandet av Alexanders
tapperhet och manna-
mod, och från
nyare tid huru „en självsvåldig och gudlös Rous-
seau" vid genomläsande av Racines poem de la Grace och de
la Religion blivit uppväckt ur sitt
„
fräcka fritänkeri". Bland
diktare som idkat skaldekonsten på ett uppbyggligt och nyttigt
*) Född 1749, student 1764, auskultant 1765, kanslist 1768, slutli-
gen lagman. Död 1805.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
