Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Promotionspoesi. 365
En klar och nöjsam morgonstund begav jag mig att vandra
Och kom uti en ljuvlig lund, där
jag blev varse
andra,
Man sad’ de voro komne dit, en lysand’ fästning fira,
Ack, tänkte jag, till slik visit jag bort mig bättre sira.
Dock steg jag fram i släter dräkt och på en höjd anlände,
Där fick jag skåda något täckt, som alla till sig vände.
Här var en prydd och
rymlig sal, uppfylld av
gäster många,
Man lärde där bortkasta skal och söta kärnor fånga.
En fager mö, vars täcka glans intagit östra norden,
Där satt utsmyckad med en krans, berömd och känd på jorden.
Ur hennes ögon sågs ett sken, en kvickhets eld utlysa,
Man såg dess uppsyn mild och ren rätt ädla miner hysa.
Ej var hon mån om ståt och prakt, som hade smak av flättja,
Hon kunde, som man givit akt, slätt aldrig tåla lättja.
En nymf mig sade: hennes mat mer sunt än läckert smakar,
Hon kaffe dricker ej på stat, men då hon mycket vakar.
Ack, sade jag, det låter sött, vad har hon då att göra?
Det svartes: hon blir aldrig trött att tänka, tala, höra.
Hon är i sitt polerta land en mäktig kejsarinna
Och skyr dock ej att
giva hand den
ringaste herdinna.
Poemet fortsätter i samma stil att skildra de unga
magistrarnes frieri till den sköna Minerva. Det var dock
endast genom en glättigare ton Deutsch verkade ny, men
i sitt poetiska språk tillhörde han ännu den gamla rikt-
ningen.
Icke långt senare möter man emellertid en korrektare,
mer städad och förfinad språkkonst, synbarligen en frukt
av bekantskapen med den nyare svenska poesin och dess
franskt-klassiska mönster. Första gången slår den oss till
möte i ett av docenten Fredric Pryss till 1763 års promo-
tion författat „Ode öfver visheten I’, vars titel redan hän-
visar på moderna källor. Hur mycket mer förfinat redan
detta kväde ter sig, framgår av följande verser:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
