Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Auroraförbundet. 375
föregående, utan endast en utveckling med sammanslutna
och förenade krafter. Betecknande i detta avseende är att
inledningspoemet i första numret av sällskapets Tidningar
var författat av P. A. Gadd och H. G. Porthan i
gemen-
skap. Början påminner om den sistnämndes penna:
Du folk av
skytisk stam och nordens äldsta ätter,
Vars snilles eld ej släcks av landets snö och is,
Som uti vett och dygd en grundad ära sätter,
Kom låna oss ditt ljus till fosterlandets pris!
Du ungdom, Finlands hopp, kom att din tanke öva,
Att tävla på den ban, som öppnas här för dig,
Att odla upp din smak, att snillets styrka pröva,
Att låta grundlighet med fägring pryda sig!
Låt våra rörda bröst en ljuvlig tjusning röna,
Då med en skicklig hand du skaldelutan slår,
Låt sannings starka drag så blandas med det sköna,
Att hon med dubbel kraft på våra hjärtan rår.
Så kom Gadd med strofer, som ännu smakade av
frihetstidens hushållsvitterhet:
Vår späda hushållskonst av mogna
råd bör ledas,
Av säkra rön bli stödd, från fördoms tvång bli fri,
Åt våra näringsfång bör större vidd beredas
Och landets raska barn med ömhet skötte bli.
Det är ju ett sannskyldigt Utile dulci
program. En
framtidstanke låg däremot i den slutliga uppmaningen
till det unga skaldesläktet att till ämnen för sin sångkonst
välja avmålandet av Finlands natur, då den prålade i sin
sommardräkt och solens klara ljus ej visste av någon kväll,
dess mörka skogar och bördiga marker, dess strida ström-
mar och höga vattenfall:
Dess sjöars rika mängd, som för sin söta bölja
I våra dälders djup en vidsträckt bädd berett,
Som ses en buktig strand och glada holmar skölja
Och ger den skönsta syn, som ögat nånsin sett.
Den gamla kohorten var dock icke vuxen att
genom-
föra sällskapets nya vitterhetsprogram. Ej heller Porthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
