Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - II. Språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 SPRÅKVETENSKAPEN.
vägande teologiska riktning hade öfvat på studiet af dessa
ämnen. Latinstudierna bedrefvos på ett mekaniskt och skol-
mässigt sätt och afsågo hufvudsakligen bibringandet af en
formell färdighet i språket för att användas vid teologiska
disputationer och lärd ortodox polemik. För ett sådant biända-
mål fick det rent språkvetenskapliga intresset och den romerska
litteraturens studium träda tillbaka. »De latinska studierna
idkades utan den lifgifvande invärkan, som endast kunde till-
falla dem från den romerska forntiden själf, uppfattad i sitt
lefvande innehåll och såsom speglande sin bild i det språk,
som man väl tillerkände största vikt och värde, men blott såsom
medel för vetenskaplig framställning».
Det gälde sålunda äfven för den romerska filologin att
söka återvinna sin fulla själfständighet och att genom anslut-
ning till frigörelsearbetet på alla områden möjliggöra sin egen
uppblomstring. Visserligen tyktes denna uppgift hämmas af
det öfverhandtagande intresset för de moderna och inhemska
språken, men latinet kunde dock ej med ett slag förlora sin
så länge dominerande ställning, allra minst på det vetenskap-
liga området, såsom hvars språk det så länge tjänat.
Det var en lycka för den latinska språkvetenskapen
att den kort efter akademins restauration erhöll en synner-
ligen framstående representant, som under en lång följd
af år målmedvetet och icke utan framgång arbetade på
det latinska språkstudiets höjande. Det var den på sin tid
berömde Henrik Hassel1, som 1728 blef eloquentiae professor
efter den kunnige, men genom sin oregelbundna lefnad föga
prisvärde Lars Alstrin samt därefter innehade denna professur
under hela frihetstiden. Hassel hade studerat i Upsala, där de
klassiska språken under denna tid hade förtjänstfulla represen-
tanter, hvilkas värksamhet visserligen afsåg det oratoriska
och stilistiska, men dock icke lämnade ur sikte den gamla
litteraturens värde i och för sig och dess humanistiska bety-
delse. Han infördes i den latinska språkvetenskapen under
ledning af eloquentiae professorn Fabian Törner och skytteanska
professorn Johan Hermanson, båda framstående humanister,
men studerade därjämte äfven grekiska och hebräiska samt
lade tillika genom studier i historia, politik och filosofi grun-
den till den mångsidiga polyhistoriska lärdom, för hvilken han
1 Född 1700, prästson från Åland. Student i Upsala 1718, magister
i Åbo 1726, eloquentiae professor 1728, kansliråd 1773. Död 1776.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
