Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - III. Historia och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK WREDE.
159
egendomligt, att den ifrige hattpolitikern, som bland annat så
bestämdt uppträdde mot det unga hofvets försök att återvinna,
suveräniteten, här framstår som en vän af den gamla karo-
linska regimen med stark konungamakt, medan olägenheterna
af frihetstidens ständervälde oförbehållsamt blottas. Vore detta
egnadt att väcka tvifvelsmål angående Wredes auktorskap, så.
finner man däremot andra skäl, som mera tala för detsamma.
Så är författaren en ifrig holsteinare, som gifver uttryck åt sin
skarpa antagonism mot Arvid Horn och hans politik, och en
lika öfvertygad hatt, som från sitt partis synvinkel tecknar
några skarpa konturbilder af de flesta politiska personer, hvilka.
uppträdde under frihetstidens första decennier.
Det är icke någon fortlöpande och ordnad historisk skild-
ring, författaren afbryter ofta sig själf och hoppar från det
ena till det andra. Det hela är kryddadt med anekdoter, men
hufvudvikten faller dock på teckningen af de uppträdande
personerna eller de aktörer, som stodo bakom händelsernas
gång. Karaktäristikerna äro korta och kraftiga, ofta subjektiva,
till och med orättvisa, men kanske lika ofta träffande själfva
kärnan hos de skildrade personerna. Förf:s personliga upp-
fattning är genomgående. Hans stil är ofta skarp och gisslande
och han tvekar icke att säga de bäskaste saker om sin samtid.
Frihetstidens regeringssätt hade gjort hela den svenska natio-
nen till »torpare i tankarna och politiken», och det fans ej
mera hos densamma »en enda grad public spirit hela Fahren-
heits termometer igenom». Författaren framstår öfver hufvud
som en skarp motståndare till hela frihetstidens statsskick-
Han tecknar följderna af den s. k. revolutionen på följande sätt:
»Hvad blef nu konungens person: en mannekin. Patriotismen:
en förgyld kastkäpp mellan partierna; och Sverige: i hela Europa kon-
sidereradt som närmast ett intet. Friheten var sköldemärket och själfs-
våldet var tillfredsstäldt».
På ett annat ställe skildrar han den af honom själf bevitt-
nade hetsiga partistriden samt uppvisar botemedlet mot den-
samma:
»Hämd och förföljelser blefvo följderna, till och med blodscener.
Gud nås! Partierna hafva rullat om hvarandra och det ageras som
om vi vore ensamma på jordklotet, till dess att grannarne säga oss håll,
nu skola vi komma med i spelet och visa eder, att I ären kältringar och
icke björnar, att edert skryt det riksdagsprat skall väcka storvärk och
edra paskiller patriotism, är bara munväder, ty utan jämvikt, lydnad och
ordning har intet ett rike bestånd. En lagbunden och maktägande ko-
nung samt undersåtare med personlig, äganderätts och beskattningsfrihet,
det är nödvändigt för inrikes vältrefnad oeh utrikes estimation. Sa kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
