Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - IV. Naturalhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. F. MENNANDER. 203
Linné blef Mennander »en reel studiosus historiae naturalis,
den endaste, som med mig gått igenom alla 3 naturens vid-
lyftiga riken», såsom Linné själf yttrade i ett bref till denne
sin ungdomsvän. Efter återkomsten till Åbo, där han blef
magister 1735, höll han redan på våren följande år »ett litet
philosophico-botaniskt Collegium för några få utmärkte och
selecte åhörare», hvarvid han i hufvudsak stödde sig på sina
egna anteckningar efter Linnés föreläsningar 1.
När Brovallius kom till Finland, fann han i Mennander
en värdefull medarbetare, som redan hade brutit vägen för de
nya naturvetenskapliga läror, för hvilka Brovallius blef en så
energisk tolk. Mennander och Brovallius representera fullstän-
digt samma naturvetenskapliga riktning och arbetade på samma
mål. Filosofie adjunkt sedan 1738, begynte Mennander anställa
rön såväl i naturvetenskapliga som ekonomiska ämnen, för
hvilket ändamål han bl. a. betjänade sig af en flitig korrespon-
dens såväl inom som utom landet. Par sådana rön »Beskrif-
ning på Stampe- Bark- och Misse bröd» samt »Om Svedje och
Kytö i Finland» offentliggjorde han redan 1742 i svenska
vetenskapsakademins handlingar. Och på filosofiska fakulte-
tens föranstaltande hade han redan som adjunkt hållit föreläs-
ningar i naturvetenskaperna, bl. a. i meteorologi, naturalhisto-
ria, minerologi och botanik2.
Då Mennander kort därefter blef Brovallius’ efterträdare
som professor i fysik3, fortsatte han med stor framgång sin
företrädares värk och lyckades för de naturvetenskapliga stu-
dierna vinna alt talrikare skaror bland den akademiska ung-
domen. Liksom Brovallius lät han vid denna tid äfven viga
sig till präst och erhöll Pikis pastorat, hvarigenom han äfven
i yttre måtto kom att intaga samma på hans vetenskapliga
uppfattning influerande ställning som företrädaren. Hans värk-
samhet blef därigenom äfven splittrad mellan den prästerliga
och den akademiska, men den senare stod ännu länge i för-
grunden, och när han sedermera liksom Brovallius helt och
hållet öfvergick till teologin, bevarade han äfven fortfarande
1 Manuskriptet till detta kollegium finnes ännu i behåll i Kongl.
biblioteket i Stockholm.
2 Registratur 16/7, 1/s 1746.
3 3/10 1746 skrifver J. Gezelius till sin k. mor: »Magister Mennander
blef i går professor, sedan han med mycken svårighet kunnat göra sig
ledig från en och annan af sina competitorer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
