Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRESES ANDLIGA OCH VÄRLDSLIGA DIKTER. 269
var ständigt återkommande och långsamt tärde hans krafter,
utan att han lyckades finna något botemedel mot densamma.
Perioder af hälsa och ohälsa omväxlade, men sjukdomsäm-
net lämnade dock aldrig fullständigt hans svaga kropps-
hydda. Vid den tid då Frese gaf uttryck åt sin glädje öfver
den lyckligt afslutade freden, synes hans hälsotillstånd ha
varit bättre och äfven under de närmast följande åren hade
han det drägligare, men 1724 på våren följde ett långvarigt
och svårt återfall i sjukdomen. Alt hopp syntes redan vara
ute, skalden förutspådde själf sitt slut under årets lopp och
diktade svanesånger, i hvilka han bjöd världen sitt farväl och
ristade en poetisk grafskrift öfver sig själf. Den väntade döden
gaf den yttre påstöten till utgifvandet af hans dikter. Fängs-
lad vid sjuklägret begynte han samla och ordna sina poesier
för att kvarlämna dem som sitt testamente till eftervärlden.
I början af hösten 1724 var han färdig med två samlingar,
den ena innehållande Andelige Dikter, den andra Werldslige
Dikter. I företalet till den senare samlingen tager han farväl
af sina läsare i följande ord: »Gunstige Läsare, jag hinner nu
icke mera än beställa om mitt hus, det är: Skillia mig wid
Werlden; Ty jag måste dö». Men mot hans egen förmodan
var hans lefnads timglas ännu ej utrunnet, han hade ännu
kraft att öfvervinna det onda och repade sig småningom, så
att han själf kunde tänka på tryckningen af sina båda sam-
lingar, hvilka omsider utkommo år 1726 under den gemen-
samma titeln Andelige och Werldslige Dikter, af skalden till-
ägnade hans berömda landsman, riksrådet Arwed Horn. Det
är betecknande för skaldens stämning vid denna tid af hans
lefnad, att han hade gått mycket strängt till väga vid urvalet
af sina världsliga dikter. Knapt tredje delen hade han funnit
värdig att framgifvas, och denna tredje del säger han sig icke
kunnat undanhålla, emedan dessa dikter redan tidigare blifvit
bekantgjorda genom trycket. Alt det öfriga hade han offrat
åt förgängelsen. Man finner också att samlingen af världsliga
dikter, som dock till sin omfattning är mer än dubbelt större
än den andliga diktsamlingen, till största delen utfylles af skal-
dens brud- och grafskrifter samt andra tillfälliga poetiska alster,
hvilka han tidigare publicerat. Utom dessa har Frese dock
räddat ur förgängelsen några kärleksdikter och herdevisor,
hvilka, ehuru de ej förråda någon själfständig sida af Freses
poetiska talang, utan äro helt och hållet diktade i den karolin-
ska tidens erotiska galanteristil eller arkadiska manér samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
