Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 TILLFÄLLIGHETSPOESIN.
: *
1
Närmaste anledning till undersåtliga hyllningar från aka-
demins sida utgjorde de kungliga prinsarnes födelse. Arfprin-
sen Gustafs födelse den 13 jan. 1746 högtidlighölls med en fest,
hvarvid professor Hassel höll ett längre, förut omtaladt histo-
riskt tal om den gustavianska ättens förtjänster om fädernes-
landet, och C. Lenningh skref ord till den af honom kompone-
rade festkantaten. Dylika fester ägde rum äfven vid prinsarne
Karls och Fredrik Adolfs födelse (1749 och 1750). Vid först-
nämda tillfälle hölls ett mycket långt runotal på finska af do-
centen Karl Fredrik Mollerus och vid Fredrik Adolfs födelse
uppträdde professor K. F. Mennander med en längre latinsk
oration, sedermera trykt under titeln »Genethliacus» (födelse-
dagsskrift).
Medan blickarna sålunda redan voro riktade på den kom-
mande eran, afled efter ett längre aftynande konung Fredrik I
den 25 mars 1751. Hans död gaf anledning till tvänne aka-
demiska sorgefester, af hvilka den ena ägde rum den 3 juli
med tal af professor Clewberg och svenska sorgeverser af stu-
denten Petr. Aspman, den andra vid begrafningen den 28 sept.,
då professor Leche orerade och magister Israel Idman parente-
rade på svensk vers.1 Af dessa sista minnesbetygelser öfver
den fredrika konungen har dock ingen bevarats genom tryc-
ket, hvaremot talrika jubelpublikationer sågo dagen med an-
ledning af Adolf Fredriks tronbestigning och besök i Finland.
Den panegyriska ton och rökofferstämning, som hvilar
öfver alla dessa undersåtliga fägnekväden, hade redan utbildat
sig under den föregående envåldstiden och undergick ingen
egentlig förändring i början af frihetstiden. Visserligen för-
nimmer man äfven i dessa kungliga hyllningssånger glädjeut-
tryck öfver tidens stora vinningar, freden och friheten, men
hufvudsak var dock att variera alla språkets uttrycksmedel
för det mest inställsamma och banala smicker. Med sådant
vände man sig icke blott till det regerande konunga- och
kronprinsparet, utan det blef äfven vanligt att för de kung-
liga barnen på vers och prosa uttrycka de mest undersåtliga
känslor. Så uppvaktades prins Gustaf på sin tredje födelse-
dag med »lyckönskande rader» af »en ringa och välmenande
finne», som i landets namn sjunger:
1 Vid begrafningen i Stockholm upplästes ett vidlyftigt äreminne
af Johan Arckenholtz, hvilket följande år utkom på tyska i Kassel, om-
fattande 92 s. fol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
