Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLFÄLLIGHETSPOESIN.
tredje år. Verserna, som afsågo att vara hyllningssånger till
de unga kandidaterna och vanligen voro författade af unga
studenter bland de lagerkröntes vänner, skrefvos till en början
omväxlande på latin och svenska. Sa utkommo vid 1729 års
promotion tre latinska och tre svenska promotionspoem. På
1730-talet tillkommo äfven verser på tyska och franska språ-
ken. Den största språkförbistring företer 1738 års promotion,
då poem författades på latin, svenska, tyska och franska. La-
tinet var dock på promotionsdiktningens område på retur. Vid
1740-talets promotioner förekomma endast svenska verser, och
redan år 1732 hade Alexander Hacks i en »Fägnesam Lyck-
Önskan» till några af de då promoverade magistrarna vågat
offentligt uppträda mot latinenväldet i den lärda världen och
slå ett slag för de moderna och inhemska språken i full öfver-
ensstämmelse med yrkanden, som senare äfven framstäldes i
akademiska dissertationer x. Hacks börjar med att ursäkta sin
sångmö, att den orerade på »enfaldig svenska» och ej på latin,
som sedan urminnes tid hade varit de lärdes språk öfver hela
jorden. Men han vågade betvifla att detta språk ensamt skulle
hafva monopol på att föra lärdomens talan:
Visst lärer Adam ren med vackra gubbar flera
Ock något kunnat, skönt ej pater declinera,
Man tror att Salomon bland lärde stått på staten,
Fastän man säkert vet han aldrig läst Donaten.
På grekiskt, tyskt, fransyskt och många andra flera
Nog mycket vackra språk man knapt lär säga mera,
Än äfven lika väl en ärlig finne torde
På grundrik finska ge, som ej föraktas borde.
Samma Hacks hade redan uppträdt vid den första promo-
tionen efter restaurationen med ett poem, som äfven har sin
märklighet, emedan ofredens minne och fredsstämningen gå
igen i detsamma. Hacks sångmö hade dock mera sin styrka
i det komiska än i det allvarliga, hvarför den ej häller mäk-
tade med det stora ämnet, så mycket mindre som han hade
valt ett versslag, som ofrivilligt gjorde ett fyrvärkeri med
rimmen och ett jonglerande med orden till hufvudsak. Den
långa dikten börjar:
1 Jfr ofvan s. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
