Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 TILLFÄLLIGHETSPOESIN.
1741 års promotion ägde rum på Fredriksdagen den 18
juli, i följd hvaraf festpoemet blef en lofsång öfver konung
Fredrik, som ännu en gång prisas som fredens vise upprätt-
hållare. Anledningen var så mycket större som freden nu åter
syntes hotad. Det är med en förnimmelse häraf festskalden,
docenten Erik Renström utropar:
Så har oss himlen än i frid förunnat fira
Vår höga konungs dag, än horisonten vår
Syns klar förutan moln, än vi oss kläda, sira
Med palmer, hviter dräkt, än skeppet lyckligt går;
Dig ske lof, pris och tack, o himlens skapar’ store,
O att i många år vår sällhet grönskand vore.
Näst Gud hade man konung Fredrik att tacka för den
tjugoåriga freden:
Den vunne gyllne frid har Friedrichs visa spira
Beskyddat, hägnat intill denna timma, stund,
Hans klokhet stor oss hjälpt att vi fått länge sira
Vår hufvud uti ro och trygghets sälla lund,
Han har oss mycket värft förutan sköld och pansar
Och under fridens lugn beredt oss segerkransar.
Vi nöjde trygt beskydd in under Friedrichs välde
Fått njuta daglig dags och sälle ro vår båt,
Vi som för farlig storm här fordom vor utstälde,
Då uti tackl och tåg hörds faslig gnislan, låt,
Fått röna hvar minut kung Friedrichs visa dater
I alla städer, hus, i alla stånd och stater.
Men konungen hade icke blott hägnat freden, utan äfven
uppmuntrat till idoghet och flit, gynnat de fria konsterna och
belönat dem, som visat nit för »bokvett», såsom framgår af
nedanstående verser:
Kung Friedrich, vis och klok, lät handaslöjder flytta
I norden till sitt folk, dem hemvist rymde in,
Han såg det lända mer till landsens gagn och nytta
Än proppa skeppen med mång’ utländsk kläde fin,
Hans majestät sig först med svenska tyger nöjde
Och undersåtar sin till samma tankar böjde.
Poesin är som synes mycket mager i denna lofsång, men
den gifver ett eko af tidens freds- och ekonomiska stämnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
