Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Förberedelser till livet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett så skarpt förstånd, när det gällde
människor och böcker. Han hade säkert förstått
henne rätt och ändå... Ändå...
Föreställningen att en oförrätt blivit
begången mot Asta växte inom Filippa. Sent på
aftonen, när hon stod och funderade över
denna sak i fönstret i sin vindskupa, beslöt hon
att visa en sista vänlighet åt denna Asta, som
hon längtat efter. Det förstod hon först nu.
Varför hade hon ej gått till henne i tid? Med
Asta skulle hon kunnat tala. Och nu var allt
för evigt för sent.
Filippas fönster vette åt Stockholms
vackraste kyrkogård. Månen lyste över de höga
träden och över skaldegravarna. En av dessa,
den stora skaldinnans, var medelpunkten i
Fi-lippas utsikt. Kring den hade många gånger
samlats, som i en brännpunkt, Filippas tankar
och svärmerier i ensamheten. Redan som
liten hade hon känt sig bekant med det lockiga
huvudet på gravstenen. Det huvudet gick igen
i många olika bilder i farfars samling. Med
barnslig förtrolighet hade Filippa tagit sig för
att lägga bort efternamnet och bara säga Anna
Maria.
■^n Anna Al ana, viskade hon, du som
hade ett så gott omdöme, vad skulle du sagt
om Astas böcker?
Farfar trodde att alla människor hade ett
evigt liv. Han trodde det ej blott av präster-
5 — Filippas öden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
