Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Förberedelser till livet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många retades på henne. Någon nolla var hon
i alla händelser inte. Och vi behöver inte
skämmas för henne, som tant Agga inbillar sig. Hon
har ju alldeles fått Asta om bakfoten!
— Jag ger inte blommor bara för att Asta
är min släkting, sade Filippa. Det är som om
jag trodde, att hon hade rätt — jag vet inte
varför. Det är en sorts instinkt. Jag har ju
läst så litet av henne, men jag ska läsa mera.
Filippa tyckte, det fordrades mod av henne
att gå ensam till främmande människor och
förråda något om sig själv. Vad skulle hon
säga i sorghuset, när hon kom dit med sina
blommor? Hon skulle få förklara allt möjligt,
om hon sade sitt namn. Men just det ville hon
göra. Annars var det ju ingen ansats till
gott-görelse. Man skulle se nyfiket på henne, och
den tanken var plågsam.
Det är väl gott om rosor denna tid, tänkte
Filippa vidare, så jag kan få något, som tar
sig ut.
Hon valde en blomsterhandel ganska långt
hemifrån. På spårvagnen fick hon plats på
bakre plattformen, bredvid en elegant ung dam,
som först vände nacken åt Filippa. När sedan
ansiktet kom till synes, igenkände Filippa den
vackra flickan, i vilkens sällskap hon en gång
mött Per promenerande. Det föreföll Filippa,
som om den främmande damen även känt igen
henne. De betraktade varandra i smyg. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
