Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
morgon1? frågade han därpå. Då tar jag dig i
bilen, jag passerar Stockholm. — Jag skulle
rest redan i våras, fortsatte han, vänd mot
Filippa, men doktorn har oavbrutet bett mig
vänta. Han kände sig aldrig nog säker på sina
experiment. Nu först är han mogen att ge sig
i kast med människor. Nu får jag komma.
Detta erinrade Filippa som en kalldusch, att
baronen hade fula sidor. Det hade hon glömt.
Det märks ju inte alls? Det borde det göra.
Det är inte rätt, att det inte märks. Hon blev
nedstämd.
Efter kaffet frågade fru Lindskiöld, om
Filippa kunde spela något för dem. Filippa hann
ej svara, förrän baronen öppnat flygeln.
_ Jag trånar efter musik, kom det fullt
uppriktigt ur lians själ.
Med ens fick Filippa den stämning, hon
behövde för att kunna spela väl. Hon var
visserligen nervös, men det var hennes musikaliska
nervositet, den sällsamma vibrering, hon alltid
erfor, när hon njöt och kände, att hon kunde
få andra att njuta. Händerna blev lätt
fuktiga, hon torkade dem, innan hon slog an.
Per satt i ett hörn och var stolt över sin
kusin. Tonerna hon framkallade var så
smältande och hade en sådan lidelsefull kraft, alt
åhörarna totalt rycktes med.
Baronen böjde sig djupt över hennes hand
och kysste den. Då den första minutens tysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
