Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
— Ja, det vore en ledsam tidsförlust,
svarade fru Lindskiöld. Det fördröjer ju arvingen.
Det var något i detta svar, som häftigt stötte
Filippa. Där sitter dessa kristliga damer, dessa
troende kvinnor och talar om ”tidsförlust”!
När det gäller skurkstreck! Ha de glöm alla
hans bedragna kvinnooffer? Tro de inte på det
rätta? Tro de inte på synden, eftersom de tala
så kallt? Filippa skulle förstått dem något
bättre, om de rent ut sagt: Vi hålla egentligen
med sådana som Asta Sherman. Vi anse, att
kärleken är till för kvinnan lika väl som för
mannen. Vi ansluta oss till friheten för båda
parterna. Men när man är anhängare av den
religiösa sedligheten, som ogillar allt världens
väsen och dess laster, hur kan man då tala som
om man översåg med männens ogärningar?
Majorskan Servius fortfor:
— Den där bestämmelsen i fideikomisset
om brudens adliga börd är minsann inte så
dum! Ättefadern visste vad han gjorde! Hade
inte den punkten funnits — vad hade vi då haft
för slottsfru här i detta laget? Så svag som
baronen tidtals varit, kunde han råkat fast för
vilken slarva som helst, bara hon haft ett näpet
litet tryne. Så tanklöst som baronen gått och
förälskat sig! — Om man nu kan kalla det för
kärlek? Det hade inte blivit bra i längden, om
Åminneberg hamnat i händerna på en obildad,
liten tös av mer eller mindre tvivelaktig sort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
