Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• Det blir att återkomma. Nästa gång går
det. Det måste gå.
Otto var år efter år i ett segervisst
stridshu-mör. Men förföljelsen mot Filippa tycktes bli
en institution även den.
—Jag har blifvit så smutskastad, så jag kan
aldrig bli ren mera, sade bon nedstämd. Om
jag åtminstone hade den trösten, att jag säkert
visste, det skulle bli lille O till lycka. Men det
tror jag inte.
— Han ska bli som min far, sade Otto, och
allt det jag inte blivit. Lille O är naturligtvis
begåvad — doktor Grotkén har nog rätt i sin
teori, den har du väl hört? Att energien hoppar
över ett led. Lille O blir en stor man. Dä
behöver han makt Det får han inte utan pengar.
Äktenskapet hade ej fullkomligt blivit, vad
Filippa tänkt sig. Hon hade trott, att
ensamheten upphörde, när man fick den, man älskade.
Erfarenheten lärde henne, att själarna, även
de älskade själarna, är vildfåglar, som flyger
fritt under himlens fäste. De har inga bestämda
banor, de är de enda himlakroppar, som irrar
planlöst i det oändliga. Ån är de nära
tillsammans — så de tror, de smultit samman — än är
de tusentals mil fjärran.
Men lycka hade hon i sitt hjärta, en
lidelsefull lycka. Molnen på dess firmament betydde
föga, hon visste, att solen fanns. Otto älskade
henne, endast henne. Hon var honom nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
