Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
med brevet. Under • vägen tänkte hon på-sig
själv de föregående timmarna som en helt
annan person. Tänk om hon dränkt sig just som
Berta lyckats hjälpa henne med samlingen!
Vilken sorg det skulle varit för den kära Berta!
Filippa gjorde en snusförnuftig anmärkning,
att människan bör aldrig taga sitt liv. Dét
oförutsedda, som är livets nerv, kan nästa ögonblick
bringa lindring i smärtan. Men hon hade ju
aldrig menat riktigt allvar, urskuldade hon sig.
Samtidigt erkände hon, att hon lekt en farlig
lek. Tillfälligheter kunde givit henne den lilla
stöt, som fordrats för att det skulle blivit
allvar och hon fallit — låtit sig falla —
Ocli hur dåraktigt! Hennes död skulle
givetvis fått namn av självförvållad. Hennes
förföljare skulle skrivit: ”Den njutningslystna
kvinnan kunde ej leva i små förhållanden, hon
föredrog att förkorta sitt liv”, eller något
sådant. Därmed skulle hon vanhedrat farfars
minne. Ett självmord var brott och skam för
farfar och hans anhängare. Hur olycklig hon
än i framtiden skulle känna sig, ville hon dock
söka undvika fantasierna om självmord, ej blott
för sina kära dödas minne utan också för de
levandes skull, Bertas, Pers, tant Aggas. — I
stället för att ömka sig själv, skulle hon roa
Emil och lilla Anna. Nu fick hon kanske litet
mera resurser.
Glädjen hade gjort Filippa friskare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
