Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång. Ett stol palats skulle resa sig på
området.
Timmen kade slagit för det minnesrika
kvarteret, som motstått århundradens slitningar.
Nu var det ej blott jämnat med jorden, det
var uppryckt med rötterna, Djupa hålor
gapade i marken. Där nere gick arkeologer,
journalister och pojkar och tittade pa det blad
medeltid, som plötsligt vänts i dagen.
Per hade sett Filippa och gått fatt henne, där
hon stod lutad mot räcket kring grävningarna.
— Å, Per, viskade liou, att vi skulle mötas
vid detta!
— På det förgångnas ruiner!
Hennes hand visade på ett stycke dörrvalv
med tomma gångjärn:
— Ser du? Där var dörren i vedkällaren!
Synen av förödelsen gjorde dem tysta.
— Vid en sådan här anblick, sade Per
därpå, får man litet starkare än i vardagslag
förnimmelsen av, hur underligt livet är. En
otrolig strävan mot — förintelse! — Men låt oss
behålla intrycket av det gamla kvarteret som
en idyll! Låt oss gå härifrån, innan
förstörelsen satt sig ohjälpligt fast på våra näthinnor!
De återvände till kyrkogården och satte sig
på bänken med ryggen åt det skövlade
kvarteret. Men stämningen vilade tryckande över
Filippa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
