Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
make. Det är plågsamt och förödmjukande att
vara en ogift änka. En man, det är mycket.
Det är skyddet mot världen, den starka armen,
respekten kos medsystrarna. Kom kon kem till
pensionatet förlovad med Per, skulle damerna
där bekandla kenne kelt annorlunda.
— Käre, käre Per... det är det, att jag inte
kan ingå ett resonemangsäktenskap!
— Kan du inte! Men det kan du lära dig.
Det behövs bara lite god vilja. Jag ska lära
dig, det är så enkelt, det är rakt ingenting.
Filippa måste le åt hans ton, plötsligt så
pojkaktigt densamma som förr.
— Men tro inte, jag tänker övertala dig,
fortsatte kan vänligt. Låt oss nu gå och äta
middag! Se’n följer jag dig till Sigtuna, jag
längtar att få hälsa på tant Agga.
De spisade på Royal bland eleganta
människor. För en timme var Filippa förflyttad
tillbaka till den värld, där kon förr hörde
hemma.
— Jag kar fått känna på omväxling, sade
hon leende utan minsta bitterhet. Än kunglig
förnämitet, än millionlyx i slottsgemak, än
pensionatknussel för pauvres honteux.
— Tack för dina brev, sade Per ock förde
handen mot bröstfickan.
— Bär du dem på dig? frågade Filippa
förvånad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
