Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställa någon regel för mitt handlingssätt, ej kunna företaga den
minsta gärning afsiktligt, med plan. Härmed skulle också allt
tal om det nyttiga, som afser det framtida, vara tillbakavisadt.
Således är visadt, att aitrö^tn?, såsom en växlande relation och
såsom uttryckande subjektets eget tillfälliga tillstånd icke är en
sann kunskap, och särskildt har aur^crts det felet att ej uttrycka
allt det, som en sann kunskap skall uttrycka, nämligen det
tillkommande, hvilket atcrÖ^crts aldrig kan få till innehåll. Men
aLcrOrj-<tls får ej något dugligt innehåll, hvarken det förgångna eller det
närvarande. Ty i fall alcr6rjcn<; har något innehåll, skulle detta
vara det ideligen växlande; ty satsen: ‘‘aia-ör/a-ts är den sanna
kunskapen”, var den kunskapsteoretiska konsekvensen af satsen : “allt
växlar”. Dessa två satser stå och falla med hvarandra, och om
sålunda alaOrja-c; har något innehåll, är detta det oupphörligt
växlande. Men detta är ett blifvande, ej ett varande, och om det
varande vill jag hafva insikt i den sanna kunskapen. Men ej ens
innehållet “det blifvande” får aicrö^cris behålla, om Protagoras
står fast vid sina åsikter. Ty det finns ej förändring, utan att
det finns ett föremål som förändras, som sålunda fortvarar i de
olika tillstånden — det måste finnas något oföränderligt. Om
sålunda något oföränderligt ej funnes, så funnes ej heller något
föränderligt. Nu finnes på Protagoras’ och Heraklits ståndpunkt
icke något oföränderligt, sålunda finns det ej heller något
föränderligt, något blifvande. Således är alcrOrjcrLs blottad på allt
innehåll. Men ej kan den kunskap, som ej har innehåll, är tom, vara
den sanna! Härvid är nu att märka, att Platon ej vill, att
aio-éfy-<ris ej skall ha något innehåll — han vill just, att den till innehåll
skall hafva det föränderliga. Men han påstår, att om aio-ö <70-19
vill vara = den sanna kunskapen, då får den intet innehåll.
Nedsätter aicrö^crts åter sina anspråk till att vara en lägre
kunskapsform, då får den till innehåll behålla den lägre verkligheten, det
föränderliga. Härmed är sålunda visadt, att atVö^o-ts ej är den
sanna kunskapen. Detta är ådagalagdt a) från synpunkten af
ai,(r6r]cns’ tillfälliga form, = dess icke-nödvändighet, /?) från
synpunkten däraf att aio-ö^o-is’ innehåll ej är det varande. Men om
nu en viss förnimmelse ej duger såsom sann kunskap, därför att
den har dessa fel, så är därmed negativt ådagalagdt, att den
sanna kunskapen är den till formen oföränderliga, nödvändiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
