Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De delas i den syriska, dualistiska eller mera polyteistiska,
representerad af Saturninus (omkr. 125) och Basilides (138), hvartill
sluter sig manikeismen i 3:dje århundradet: Stiftaren Mani eller
Manikeus, en perser, utgående från Zerdusehds dualistiska
naturdyrkan ; samt den alexandrinska, rent emanativt idealistiska och
relativt monoteistiska, af Valentinus (omkr. 150).
Gnosticismen är väsentligen en hednisk världsåsikt. Hedniska
drag hos densamma äro t. ex.:
1) Den fattar det gudomliga väsendet såsom a) en oåtkomlig
och (3) en opersonlig enhet, a) Att fatta Gud såsom oåtkomlig
är hedniskt ty = att ej fatta honom såsom den uppenbarade;
f3) att fatta Gud såsom opersonlig är också hedniskt, ty genom
en sådan uppfattning blir Gud ett naturting.
2) Den fattar förhållandet mellan Gud och allt annat såsom ett
emanationsförhållande — ett neo-platonskt drag.
3) Att den gör en negativ motsättning mellan det kroppsliga
och det andliga, anser, att det kroppsliga såsom kroppsligt är
ondt och dåligt, att källan till det onda skulle ligga i det
kroppsliga, som ju dock är en gåfva af Gud. Detta hedniska drag
förekommer äfven hos manikeismen.
Hvad som hos gnosticismen skulle vara kristendom, vore, att
man lånat namnet Kristus åt en af Gud utgående “äon”.
II. Apologeterna och de alexandrinska kyrkofäderna.
1) Apologeterna: Fixerande af kristendomens allmännaste och
distinktiva läror (monoteism ; världen skapad — sekundär — och
däri en uppenbarelse af Gud — genom Sonen, — människan, såsom
person och praktisk, gudaartad): polemiskt mot hedendomen, af
apologeterna (Justinus Martyr, Atenagoras, Teofilus, Tatianus),
mot gnosticismen samt kättare, af de äldsta kyrkofäderna
(Ire-neus, Tertullianus); — därmed tillika första, halft populära och
spridda eller ensidiga försök till begripande.
o
Asikter:
a) Öfver det abstrakta vetandet sättes tron och kärleken, ty i
tron inrymmes den personliga individualiteten bättre och mer än
i det abstrakta vetandet.
f3) I motsats mot hedendomen framhålles:
l:o) monteism — i motsats mot all polyteism;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
