Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lades nominalism. Representant: Roseelin, Canonicus i
Compi-egne, f 1120.
Mellan realism och nominalism finnas två förmedlande åsikter.
“Konceptualismen” (af Joscellin) är den ena, som sade:
uni-versalia äro hvarken blotta namn, ej heller substantialiteter, utan
verkligheter i tänkandet, något i min själ, när jag tänker.
5) Petrus Abelard representerade den andra. Han är berömd
såsom lärd och disputator, orolig själ och mycket förföljd, t 114-3
i klostret Clugny (hans häftigaste ortodoxe, antifilosofiske
motståndare, Bernhard af Clairvaux) — samt Gilbert de la Porré
samtidig: de förnämsta representanterna, jämte många andra, af
en s. k. platonsk åsikt — objektiv begreppspanteism—, och första
försök till att fullständigt systematisera och dymedelst bevisa tron.
Abelard hyste konceptualismens åsikter och därjämte den, att
universalia också äro verkligheter i tingen, väl ej hela tingen, men
en sida hos dem.
Både realismen och nominalismen representera hvar och en en
sann tanke.
Nominalismens sanna tanke: det substantiela är andligt.— Men
åsikten ledde till panteism, ty man kände såsom andligt blott
genera och species.
Nominalismens sanna tanke: det substantiela är individuelt. —
Men åsikten ledde till materialism, ty man ansåg, att det
individuela skulle vara kroppsligt.
Nominalismen segrade, ty när man skall förfäkta en
religiöst-praktisk världsåskådning, ligger omedelbart mera vikt på att
rädda den personliga individualiteten än det individuelas
andlighet.
6) Reaktioner mot denna begreppsformalism:
a) Petrus Lombardus, “Magister sententiarum”, i 12:te årh.,
med en samling af kyrkans positiva läror. En skrift: “Ouattuor
libri sententiarum”.
b) Mysticismen af Hugo och Richard af S:t Eritor i 12:te årh.:
framställning af religionen såsom själens omedelbara lif i Gud.
c) Skepticism af Alanus ab Insulis och Johannes af Salisburv
(klassiskt bildad, efter Cicero) i slutet af 12:te årh.
7) Afvikande riktning: hos Amalrik af Bené och David af Di-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
