Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktualitet. Här blir sålunda ett slags upphäfvande af dualismen,
i det materien här är mer besläktad med formen, den är rent af
formen i outveckladt tillstånd.
b) Uppfattningen af det gudomliga väsendet. Gud fattas å ena
sidan, aristoteliskt, såsom den högsta formen eller energien, men
detta är ej uttömmande; Tomas ab Aquino måste såsom kristen
hafva Gud personlig och treenig. Sålunda jämte det han är
formernas form, är han å andra sidan ett personligt väsen och
treenig. Hans treenighet fattas under motsatsen mellan vara, veta
och vilja : Gud såsom Fader är sig själf, såsom Son vet sig själf
och såsom Ande vill sig själf. Då nu det gudomliga väsendet ej
är uttömdt med att vara form, så är det ej heller i själfva sitt
djup tillgängligt för det mänskliga tänkandet, som endast
opererar med former. Därför är Gud för människan fattbar endast
negativt — via negationis, han är upphöjd öfver den positiva
för-ståndskunskapen.
c) I förhållande till världen är Gud hennes skapare, så väl af
hennes form, som af hennes substans. Till världens fullkomlighet
hör, att hon är fullständig i alla grader, sålunda finnas där äfven
de lägre graderna af realitet, sålunda också de brister, genom
hvilka en lägre grad skiljer sig från en högre f= Augustinus).
d ) Människan har själ och kropp såsom enhet af form och
materia. Men den formen, som är människans själ, är medveten,
hvarigenom den skiljer sig från alla andra former.
e) Det mänskliga förståndet opererar med allmänna begrepp =
universalia. I afseende på betydelsen af universalia säger Tomas
ab Aquino:
l:o) Det är sant, såsom “realisterna’’ sade, att universalia äro
ante rem, nämligen i Guds tänkande eller förstånd.
2:o) Det är sant, såsom Abelard sade, att universalia äro in re,
ty Gud har sedan inlagt dem i tingen.
3:o) Det är sant, såsom “nominalisterna” sade, att universalia
äro post rem, ty sedan, när det mänskliga förståndet kommer tör
att uppfatta tingen, komma universalia in i det mänskliga
förståndet, äro sålunda post rem. Tomas ab Aquinos’ ståndpunkt
i detta afseende är sålunda en förmedlande.
Gränsen för den mänskliga förståndskunskapen går där,
hvar-est det skulle gälla att fatta Gud i hans personlighet. Det mänsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
