- Project Runeberg -  Filosofiens historia efter Pontus Wikners kollegium /
181

(1896) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mer intet, förr än det blifvit så att säga “färgadt” af min egen
subjektivitet; och denna sålunda uppkomna kunskap undgår att vara
rent subjektiv, därigenom att det i all subjektivitet är något
gemensamt, så att vi måste uppfatta allt lika. Kunskapen kommer
sålunda att betyda, att subjektet uppfattar tinget, sådant det är för
subjektet; äfven det, som skulle kallas en saks verklighet, är en
relation till min kunskapsförmåga, eller, för att tala “lockianskt”,
äfven verklighet är en qualitas secundaria, ej qualitas primaria.

2) Den transcendentala dialektiken handlar om förståndet i dess
användning på det, som icke ingår i en möjlig erfarenhet. Det
mänskliga förståndet är nämligen ej i stånd att binda sig inom
fenomenens gränser, utan går utom dem. Förståndet, för så vidt
det användes på sådant, som ej ingår i en möjlig erfarenhet, d. v. s.
på det öfversinnliga, kallar Kant förnuft. (Han använder dock
understundom förnuft äfven i annan bemärkelse). På samma sätt
som förståndet opererar med begrepp, på samma sätt opererar
förnuftet med ideer.

Idé är ett öfversinnligt begrepp, begrepp om sådant, som i ingen
erfarenhet kan ingå.

Förnuft är förmåga af ideer. Tre hufvudideer finnas: l:o) den
psykologiska, 2:o) den kosmologiska och 3:o) den teologiska idén.

Alla tre äro, enligt Kant, för förnuftet oumbärliga och detta af
följande skäl:

Det mänskliga teoretiska förnuftet syftar till att föra alla
mänskliga kunskaper under en högsta enhet; förnuftet arbetar på enhet
inom den mänskliga kunskapsvärlden. På tre vägar leder sig
förnuftet till en högsta tänkbara enhet. Hvar få reda på dessa vägar?
— Då fråga är om enhet mellan flera, så är tydligen fråga om
förbindelse; relation mellan flera. Jag rör mig därför här på området
af relationskategorien. Men på relationsområdet äro tre former af
förbindelse möjliga : l:o) ett kategoriskt, 2:o) ett hypotetiskt och
3:o) ett disjunktivt förhållande. På alla dessa vägar kan man nu
komma till enhet. l:o) Begreppet om den högsta enhet, till
hvilken man kan komma på kategorisk väg, är den psykologiska idén.
2:o) Begreppet om den högsta enhet, till hvilken man kan komma
på hypotetisk väg, är den kosmologiska idén, och 3:o) begreppet
om den högsta enhet, till hvilken man kan komma på disjunktiv
väg, är den teologiska idén. Närmare utfördt:

Filosofiens Historia. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:45:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/filosofihi/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free