Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvecklingen kommit till den nuvarande tidpunkten, måste alla
föregående tider vara tillryggalagda, sålunda måste en första tid
hafva funnits, hvarifrån den börjat. — Men (3) då framför hvarje
tidpunkt ligger en annan — detta i oändlighet —, så kan ock sägas,
att ingen första tid har funnits. Nå väl! Dessa påståenden, säger
Kant, äro båda lika riktiga och lika oriktiga. Jag måste här vid
lag komma till olika residtat; detta skulle jag ej göra, om världen
vore ett ting för sig, men nu är världen blott ett fenomen för mig,
och då kan det väl hända, att hvad som är på ett sätt visar sig på
ett annat.
Hvad de psykologiska och teologiska ideerna angår, så kan man,
teoretiskt taget, hvarken jaka eller neka deras objektivitet — man
får, teoretiskt, alldeles lämna dem åsido. Jag påstår sålunda ej,
att själen och Gud finnas såsom andliga substanser, men jag nekar
det ej heller. Men man har ju uppgjort bevis för Guds existens?! —
Ja, och hufvudsakligen äro dessa tre: det ontologiska, det
kosmologiska och det teleologiska. Dessa kunna alla reduceras till det
ontologiska, och alla de andra falla, om detta stötes omkull, —
detta vill Kant försöka. Ett fel bland de öfriga hos det
ontologiska beviset är, att existensen räknas bland Guds egenskaper.
Men enligt Kants åsikt är existensen ej en egenskap hos Gud. Ty
om jag vill veta, huruvida en sak finnes, tänker jag mig först
saken med alla dess egenskaper, och sedan frågar jag: den saken, som
har alla dessa egenskaper, har den också existens ? Detta visar,
att existensen, om den finnes, är ett plus till alla egenskaperna, är
sålunda ej en bland egenskaperna. Och om sålunda existensen ej är
en egenskap, så ramlar hela det ontologiska, och med det hvarje
bevis för Guds existens. (Kant har naturligtvis orätt; om jag
frågar: denna sak x, hos hvilken jag tänker mig alla dess egenskaper,
har den existens? —, så hindrar detta ej, att existensen kan vara en
bland egenskaperna, på hvilken jag förut ej tänkt). Existensen är,
enligt Kant, en relation mellan saken och alla dess egenskaper å
ena sidan och min kunskapsförmåga å den andra. (Men olyckan
är, att hvarje relation ger en egenskap, så äfven relationen mellan
saken och min kunskapsförmåga; så att äfven om existensen är
det, Kant säger, så skulle existensen det oaktadt ej upphöra att
såsom egenskap tillhöra Gud).
Sålunda har Kant i sin teoretiska kritik kommit till det resultat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
