Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den svenska filosofien *
(Af Wikner).
“Den svenska filosofien har för det mesta varit en efterklang af
utlandets (cartesianism, wolffianism, lockeanism, kantianism,
schellingianism och hegelianism). Här och där hafva drpg af mera
själfständig spekulation förekommit såsom hos Sivedenborg och
Thor ild och framför allt hos den skarpsinnige Höijer — med Kant
och Fichte såsom utgångspunkt — samt hos den äfven i
filosofisk forskning djupgående Geijer. Icke utan betydelse äro
namnen Biberg och Grubbe. Ett på en gång själfständigt och
helgjutet system har i Sverige först åstadkommits af Boström.
Kristoffer Jacob Boström, född 1797, lärare för konung Oscar
I:s söner, professor i Upsala, f 1866. Boström kan i afseende på
sin filosofi närmast jämföras med Platon och Leibniz. Med bägge
ställer han sig på idealismens ståndpunkt och antager, att den
absoluta världen är ett helt af andliga realiteter, hvilka i
hvarandra ingå, så att de bilda ett system. Med Leibniz ådagalägger
han, att alla dessa måste vara förnimmande och individuella
väsenden/ men i motsats mot Leibniz antager han, att de alla hafva
en evig och tidlös existens. De äro såsom de platonska ideerna
och de leibnizska monaderna, högre och lägre; de lägre ingå i de
högre positivt; de högre ingå i de lägre negativt; för hvilket
förhållande med förkärlek användes såsom sinnlig motbild det
aritmetiska talsystemet, på sådant sätt, att ett visst tal poneras vara
det högsta tänkbara. Det högsta väsendet, som är absolut,
således också på ett fullkomligt konkret sätt förnimmande, har alla
väsenden, som då utgöra dess perceptioner eller ideer, till sina
positiva bestämningar samt fattar sig själft och allesammans i
och med hvart och ett bland dem. De lägre väsendena kunna
naturligen icke i alla afseenden förnimma lika fullkomligt som det
högsta; och därför måste för dem allting visa sig i någon mån
annorlunda, än det är i sin sanning och för Gud, jämte det att de
visserligen i några bestämningar — genom tänkandet — fatta allt
sådant, som det i sin verklighet är. För dem uppstår sålunda en
* Se Wikners Lärobok i Antropologien jämte notiser ur Filosofiens
Historia, sid. 105, 106.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
