Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blundells lilla tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLUNDELLS LILLA TILLÄGG.
53
des det honom ej bättre. Han tog ett steg framåt,
och hans misstankar vaknade med förnyad styrka,
då en hand vänskapligt lades på hans axel. I nästa
ögonblick ramlade han med ett vildt skrik ner i
vattnet och försvann. Venia och sergeanten, som
hastigt vändt om, kommo just lagom för att se den
vattenkonst han framkallat.
»O, rädda honom!» ropade Venia.
Sergeanten sprang fram till kajbrädden och såg
med hjälplös oro, hur Turnbull kom upp till ytan
och försvann igen. Blundell, som kastat af sig
rocken, hoppade i, och kom snart upp till vattenytan
igen och höll den nästan kväfde Turnbull i kragen.
»Var stilla», skrek han barskt, då Turnbull
försökte få tag i honom, »var stilla, annars släpper
jag er.»
»Hjälp!» skrek gubben och tittade upp på den
lilla grupp af människor, som samlats på kajen.
En korpulent fiskare, som inte hade sprungit på
trettio år, kom i knegande traf utmed kajen med en
hoprullad lina öfver armen. John Blundell såg honom,
och ihågkommande Turnbulls ord om slängkyssen, lyfte
han upp sin lediga arm och doppade den ursinnige
mannen ännu ett tag. Då de kommo upp, var han
för sin egen del glad åt att få gripa tag i linan,
som fiskaren skickligt kastat ut, och bli helt sakta
och varligt dragen intill stenfoten.
»Jag skall bogsera er till trappan», sade fiskaren.
»Släpp inte linan.»
Turnbull såg, hur det förhöll sig; han lindade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
