Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den beskedlige Bill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
DEN BESKEDLIGE BILL. 64
darrande, »han är den mest godhjärtade gentleman
i hela London. Är du inte det, Bill?»
Bill sade, att det var han, och han bad
kaféägaren gå och gömma sitt ansikte, för han påminde
honom om en liten hund, som han hade haft en
gång, och som hade dött.
»Gå er väg, annars klår jag er», sade kafévärden.
Bill slog efter honom öfver disken, men då han
inte kunde nå honom, kastade han Peters ölbutelj
på honom. Det blef en faslig uppståndelse, och
värden hoppade öfver disken och stod i dörren åt
gatan och hvisslade på polisen. Bill slog omkring
sig åt alla håll, och kafégästerna stupade som käglor,
Peter bland de andra. Sedan gingo de sin väg, och
efter att ha gifvit värden en puff i ryggen, så att
han så när hade sväljt hvisselpipan, kastade Bill sig
upp i en droska och drog upp Peter också.
»Dig skall jag tala vid sedan», sade han, då
droskan rullade bort i galopp, »det är inte utrymme
till ’et här i droskan. Du får ge dig till tåls, min
gosse lilla. Du får ge dig till tåls, tills vi komma
ur; då skall jag klå dig både gul och blå.»
»Hvarför det, Bill?» sade Peter och gapade på
honom.
»Tala inte till mig!» röt Bill. »Om jag behagar
klå upp dig, så är det min ensak, eller hur? För
resten vet du det mycket väl.»
Han ville inte låta Peter säga ett ord till, men
då de kommo till ett folktomt ställe nära hamnen,
lät han droskan hålla och drog ut honom ur vagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
