Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hemkomne sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
DEN HEMKOMNE SONEN. 116
»Jag vet, att jag är förändrad», sade han
slutligen, »men jag kunde aldrig tänka mig. . .»
»Om ni inte går genast, skickar jag efter polisen»,
sade frun skarpt. »Ropa, Prudence!»
»Jag ämnar inte ropa», sade Prudence och
betraktade inkräktaren med det största lugn. »Jag är inte
rädd för honom.»
Trots sin motvilja för ett uppträde — någonting,
som i hög grad stred mot Bashford Lanes
traditioner — hade fru Truefit kommit ända till tröskeln
för att söka hjälp, då en plötslig, förfärlig tanke rann
upp för henne: Fred var död, och den främmande
mannen hade hittat på detta besynnerliga sätt att
meddela dem den nyheten skonsamt!
»Stig in i förmaket», sade hon med matt röst.
Catesby betvingade sin öfverraskning och följde
henne dit in. Prudence tog plats bredvid sin mor,
rak i ryggen och stadigt mötande hans blick med
sina stora ögon.
»Ni har med er dåliga nyheter?» frågade frun.
»Nej, mamma», sade Catesby okonstladt, »jag
har ingenting annat med mig än mig själf.»
Fru Truefit gjorde en otålig åtbörd, och hennes
dotter fixerade honom skarpt och försökte påminna
sig något, som hon hade läst en gång, att man kan
upptäcka vansinne i ögonens uttryck. Catesbys ögon
voro blå, och de uttryckte för närvarande ingenting
annat än en öm och vördnadsfull beundran.
»När såg ni Fred sist?» frågade fru Truefit, i
det hon försökte på annat sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
