Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fiffikus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
ÉN FIFFIKUS.
vänner, som voro hos honom på besök, och han
utlofvade en belöning af fem shillings åt den, som
fann den. Tre eller fyra man vadade ut ända till
midjan och räfsade det värsta de orkade, och till
sist gaf Henry Walter till ett rop och drog säcken
i land, alldeles full af vatten.
»Det är den där säcken jag hittade, patron»,
sa’ Bob och steg upp. »Den låg inte alls på edra
ägor, utan på åkern näst intill. Jag är en hederlig,
arbetsam människa, och jag har aldrig förr varit ute
för något krångel. Fråga hvem som helst här, så
ska de säga er det samma.»
Patron Rockett tog ingen notis om honom. Ȁr
det den rätta säcken?» frågade han Cutts.
»Ja, patron», sa’ Cutts. »Det kan jag svära på
hur dyrt som helst.»
»Då svär ni bort er», sa’ Bob. »Hur kan ni
svära på det? Det var ju mörkt.»
Cutts svarade inte. Han föll på knä och skar
af repet, som säcken var ombunden med, och sedan
studsade han, som om han hade fått ett skott i sig,
och hans ögon tycktes vilja trilla ur hufvudet på
honom.
»Hvad är det?» sa’ patron.
Cutts kunde inte tala, han kunde bara stamma
och peka på säcken, och Henry Walker började bli
nyfiken och lyfte upp den andra ändan af den, och
ut rullade ungefär ett tjog de allra präktigaste rofvor.
Aldrig i mitt lif har jag sett folk bli så
förvånade, och Bob Pretty för sin del stod och stirrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
