Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dixons återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
DIXONS ÅTERKOMST. 170
med knuffar och sparkar fick han in honom i
hvardagsrummet. George gaf honom en liten enfaldig puff
i bröstet, men fick en sådan örfil till svar, att han
först trodde han var död. Då han kom till sans
igen, var dörren, som ledde ut till skänkrummet,
stängd, och hans hustrus morbror, som hade suttit
och sofvit i länstolen, kriticerade honom för att han
hade väckt honom.
»Hvarför kan ni inte hålla er tyst och stilla?»
sa’ han och skakade på hufvudet. »Jag har arbetat
strängt hela förmiddagen med att tänka ut, hvilken
färg jag skall måla bakdörren med, och det här är
andra gången jag blir väckt se’n middagen. Ni
borde vara gammal nog för att förstå det.»
»Gå och sof någon annan stans då», sa’ Dixon.
»Jag vill inte alls ha er här, och inte edra söner
heller. Gå och lyckliggör någon annan; jag har fatt
nog af hela patrasket.»
Han satte sig och lade upp fötterna på
spisel-stället, och så snart gubben Burge hade hämtat sig,
gick han ut i skänkrummet och klagade för sin
systerdotter, och hon kom inrusande i hvardagsrummet
som en orkan.
»Du ber morbror och mig om förlåtelse, innan
du slipper ut ur det här rummet», sa’ hon till sin
man, »kom ihåg det.»
George Dixon sa’ inte ett ord; skammen var
nästan mer än han kunde stå ut med. Han reste
sig och ville gå ut, men Charlie knuffade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
