Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det snikna spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199 DET SNIKNA SPÖKET.
»Jag kommer f... för att hämta mina p... pengar»,
sade han i imponerande ton. »Hundra åttio pund.»
»Nej, hör nu», sade den skandaliserade Bill och
ryckte honom i ärmen, »du är ju inte död, Jack.»
»Det där begriper du inte», sade Blows otåligt.
»De vet nog, hvad jag menar: hundra åttio pund.
De vill köpa mig en grafsten, men den vill jag inte
ha. Jag vill ha pengarna. Nej, hör nu, låt bli det
där!» Dessa ord aftvingades honom af ordföranden,
som, efter att misstroget ha fixerat honom, medan
han talade, plötsligt petade till honom med ändan
af ordensstafven, som stod lutad mot hans stol. Blow’s
soliditet var obestridlig, och plötsligt återtagande sin
värdighet satte ordföranden sig och äskade tystnad.
»Till min ledsnad måste jag meddela, att ett
misstag begåtts», sade han, »men det gläder mig att
kunna konstatera, att herr Blows kommit tillbaka och
kan själf försörja hustru och barn med sitt arbete.
Endast ett pund eller två af de så människovänligt
insamlade pengarna ha gått åt, och det återstående
kommer att lämnas tillbaka till dem, som tecknat
bidrag.»
»Hör nu», sade Blows ifrigt, »låt mig ...»
»För bort honom», sade ordföranden med mycken
värdighet. »Rym ut lokalen. Bort med alla obehöriga.»
Två af medlemmarna gingo fram till Blows, lade
händerna på hans axlar och uppmanade honom att
aflägsna sig. Till sist gick han, omgifven af ett dussin
starkt upphetsade följeslagare, och där han stod
fast-kilad i den smala trappan, höll han ett vidlyftigt före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>