Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Örebro ömsades blott hästar. Nästa nattkvarter var utsatt
omkring Sanna gästgifvargård.
Sålunda fortgick resan, utan andra hinder än
uppehållen vid af- och pålassning samt det dröjsmål,
uppsökandet af de vidt kringspridda kvarteren på landsbygden
förorsakade; men vid ankomsten till Åtorp på Värmlandsgränsen
den 5 maj middagstiden tog vår hittills bekvämliga
transport efter hästben ett snöpligt slut. Här mötte
underrättelsen, att vi från den dagen måste anlita våra
egna ben, emedan hästar ej längre stodo till tjänst, i
anseende till arméns grannskap och därmed förknippade
forslingar af alla slag. Med möda kunde det nödiga
hästantalet för beklädnadskistorna anskaffas. Emellertid
mottogo vi tidningen ganska cavalièrement, hjälpte om
aftonen gästgifvaren att vid bloss fånga kräftor i ån, gjorde
däraf en smaklig soupé och lade oss på vårt öra.
Morgonen därpå anträddes den nya resemetoden,
som föreföll så befäl som manskap något ovan. Vi
lunkade dock åstad raskt nog. Visserligen var dagen mera
påkostande än de föregående, dammet lika plågsamt, och
packlårarna lika efterhängsna; men möjligheten att vara
mer tillsammans, i förening med sång, löje och förtrolighet
förjagade all sorts modstulenhet. Efter hvarje half
mils marsch rastades en stund, då en dråplig aptit icke
underlät att krydda de anrättningar, som ur medförda
kantiner uppdukades. I god tid på eftermiddagen anlände
vi till Gardsbergs gästgifvargård, efter en vandring af
3¼ mil, duktigt trötta, men vid muntert lynne. Dagen
efter gingo vi genom Kristinehamn till trakten af
Rudsbergs gästgifvargård, 2 mil, och redan började rekryterna,
ovana vid långa promenader och den icke lätta bördan af
gevär och packning, att känna sig passabelt ömfotade;
men officerarne, utan något att bära, togo sig bättre ut,
ehuru vi alldeles inte misstyckte den hvila följande
rastdag erbjöd. Denna dag tillbragte jag på en herrgård,
där värdfolket var frånvarande; således icke den ringaste
gène att iakttaga; man hvilade upp sig till kommande
fatiguer. Härifrån hade vi knappa 3 mil till Karlstad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
